Tidigare justitieministern Thomas Bodström är förband och får en puff i ryggen av en funktionär när det är dags att äntra scenen. Han talar rappt om Mona Sahlins lugn, hennes förmåga till förnyelse och att hon delegerar arbetet men ändå själv tar ansvaret.
Rockmusik med tunga basgångar, och så står Sahlin på scenen. I det ögonblicket slutar mikrofonen att fungera men hon tar det just – lugnt. När den vill igen talar hon om sina honnörsord: jämlikhet, rättvisa och individuell frihet, och att de för att bli verklighet kräver klyftor i samhället som är små, ”så små som möjligt”. Hon säger att varje val är ett ödesval men att den här gången känns det mer än någon annan gång.
Det är ett ödesval för henne själv också. Vinner hon blir hon historisk, den första kvinnan på statsministerposten. Förlorar hon har S blivit ett parti bland andra, ett parti som kan förlora två val i rad.
Mona Sahlin håller ett hårt tempo och kommer att avvisa alla frågor om vad som ska hända henne om hon och socialdemokratin förlorar.
Hon får en lång slutapplåd. Sedan talar valledaren, veteranen Bo Krogvig. Han betonar hur få röster som kan avgöra den tuffa valkampen och hur starkt motståndaren agerar: ”De mobiliserar allt av pärlcollierer och minkstolor”. Det ger honom dagens starkaste applåd. Äntligen en tydlig fiendebild. En som man känner igen. De 250 valarbetarna, de förtroendevalda i Stadshuset, i landstinget och i arbetarekommunen, partistyrelsens ledamöter och de anställda på partikansliet, alla jublar de.
Men fienden har blivit ett lömskt och rörligt mål. Var finns egentligen de där stolorna och colliererna? I den mån de existerar har Moderaternas offensive partisekreterare Per Schlingmann i en uppförande- och klädkod till sina partidistrikt rekommenderat att de inte ska bäras i partisammanhang.
Har Moderaterna lyckats vrida ordet ”arbetarparti” ur händerna på Socialdemokraterna och rentav etablerat dem som ett ”bidragsparti”?
Mona Sahlin har sin bild klar:
– Moderaterna vet att de inte kan vinna ett val på moderat politik i Sverige där vi ställer upp för varandra. Därför har de blivit mer en pr-byrå än ett parti. De förstår inte att ordet arbetare betyder någonting. Moderaterna är partiet för de besuttna. Man måste se till vad Fredrik Reinfeldt gjort, inte vad han säger. Han delar upp folk som om de friska var en sort och de sjuka en annan, som om det fanns närande och tärande. Men sjuksköterskan kan bli sjuk, som vi alla. Vi måste alltid dela på risker och livschanser.
RÖDGRÖN VALTURNÉ. Västerås. På tåget kan de fyra ledarna relativt ostört diskutera morgonens borgerliga utspel om miljöbilar. Platserna närmast de fyra upptas av livvakterna och personal från partikanslierna. Mediefolket sitter på behörigt avstånd.
Bara enstaka ord sticker ut och är hörbara: ”morötter” (Wetterstrands snabba, sträva stämma), ”men om vi säger så här” (Sahlins mjukare, långsammare), ”styrmedel” (Ohlys bas). Några timmar senare luftas deras gemensamma hållning i offentligheten på en presskonferens.
Plötsligt står Ingvar Carlsson framför sällskapet i förstaklassvagnen. Närmast generat hälsar han på sin gamla trainee. ”Vilken slump”, säger Mona Sahlin. Carlsson är på väg till Göteborg för att på sitt håll jobba i Sahlins valkampanj. ”Lycka till i Västerås”, säger han. I vagnen sitter Martin Gelin, som gett ut en bok om Obamas presidentkampanj som han följde på plats. Nu ansvarar han för de rödgrönas sajt och bloggar för fullt redan i Sundbyberg.
I industristaden Västerås har den rödgröna alliansen en övervikt med endast ett mandat, 31 platser i kommunfullmäktige mot de borgerligas 30. I mitten av 1990-talet fanns nästan hundra kommuner i Sverige med egen S-majoritet. I dag är de 27 stycken. Opinionsmätningarna tyder på att det efter valet kan vara ännu färre, ett tiotal. Samtidigt kan antalet kommuner med M-majoritet öka från dagens fyra till ett tiotal.
En ny sammanställning i tidningen Dagens Samhälle visar att redan nu, före valet, bor nästan hälften av svenskarna i kommuner ledda av Moderaterna. Partiet innehar nämligen den viktiga posten som kommunstyrelsens ordförande i många folkrika kommuner. S däremot styr i många kommuner med få invånare.
Två jämnstarka partier formerar sig. En chockartad upplevelse för ett parti som haft regeringsmakten i drygt 70 av de senaste 90 åren. En entusiastisk kvinna kastar sig om halsen på Mona Sahlin. Efteråt är hon glad och exalterad, hon har fått träffa sin idol!
Mona Sahlin väcker starka känslor. Glädje och ilska. Stora motståndsfickor finns i hennes eget parti.
I oktober 2008 mötte hon en öppen revolt i partiet när hon ville inleda ett samarbete med Miljöpartiet, men lämna Vänsterpartiet utanför. Att hon under det stora trycket ändrade sig och släppte in Vänsterpartiet betraktades av många som en förlust av auktoritet som påverkade förtroendet både i och utanför de egna leden.
Senare har hon själv och en del av hennes anhängare beskrivit det hela som en taktisk manöver som fick V att mjukna och acceptera utgiftstaket och överskottsmålet i budgeten. Men sedan dess har opinionssiffrorna sällan gått de rödgrönas eller Sahlins väg.
De negativa siffrorna har kommit allt tätare från en uppsjö av opinionsinstitut. Spelföretaget Ladbrokes skickar ut ett pressmeddelande om att spelarna får 2,62 gånger pengarna om de satsar på Sahlins regering, men bara 1,44 om de väljer det som uppenbarligen anses troligare, en borgerlig regering. Hon har blivit en underdog, men stryktålig, kanske alltför lätt att underskatta.
Valmötet för Västeråsborna hålls inomhus, i en aula på Mälardalens högskola. Efteråt banar sig en ung man med uppseendeväckande tuppkamsfrisyr och skinnjacka fram genom mediehopen.
Emil Karlsson är ordförande i Målarnas fackliga LO-sektion i Västerås. Han är 22 år och när han står och målar soprum åt allmännyttan händer det att hans unga jobbarkompisar säger att de ska rösta på Moderaterna. Emil säger att svenskarna är ett arbetarfolk, men att uppfostran kanske förändrats. Själv förklarade hans pappa, bilmekanikern, för honom hur politiken fungerade. Nu vill han ge Mona ett råd:
– Väldigt många på byggena säger att de ska rösta på alliansen eller Sverigedemokraterna i stället för vårt eget parti. Folk måste känna sig träffade av politiken, du borde prata mer om samarbetet mellan facket och Socialdemokraterna så att de förstår att Moderaterna inte är för dem.
Mona Sahlin säger att hon ska tänka på Emils synpunkter.
Hur ser hon själv på att Socialdemokraterna håller på att bli ett 30-procentsparti och inte ens når upp till 35 procent, ”katastrofsiffran” från förra valet?
– Det är inte kul, säger Mona Sahlin, men vi har motsvarande utveckling i stora delar av Europa. Förr föddes många in i socialdemokratin med en stark klassidentitet, nu gör nästan alla ett eget ställningstagande. Och en del, även arbetare, ser bara till vad de själva får i plånboken. Men vi är fortfarande det största partiet bland vanliga löntagare.
UTFRÅGNING I SVT. Stockholm. Mona Sahlin är först ut i partiledarutfrågningarna. Det är mera fredagsmys än grillning över öppen eld. Uthålligt lyckas hon behålla ett glittrande leende i ögonen även när hon inte kan komma ihåg att den högsta ersättningen i a-kassan är 680 kronor per dag. Och hon passar syrligt tillbaka frågan till programledaren:”varför frågar du om du redan vet”. Tålmodigt lyssnar hon till rimorden ”Måna, håna och tåbleråna” i komikern Henrik Dorsins politiska kuplettsång.
Sitt tv-genombrott fick Mona Sahlin i valets slutdebatt fredagen den 13 september 1991 tillsammans med Ingvar Carlsson. Hon gjorde succé även om det inte ledde till någon socialdemokratisk valseger.
Hennes replik till Centerns partiledare Olof Johansson blev klassisk: ”Det är ingen idé att du försöker gömma dig bakom mina kjolar, de är ändå för korta.” Hon blev ”debattstjärna och folkkär”, ett omdöme fällt av hennes politiske motståndare Carl Bildt.
Men i kväll väntar hon sig inget beröm.
– Det brukar alltid bli katastrofbetyg efter mina tv-framträdanden.
När hon kommer hem efter utfrågningen, framåt midnatt, kastar hon sig inte över tidinings- och tv-sajter för att läsa recensionerna. I stället frågar hon maken Bosse om det finns någon mat. Tids nog når det fram till henne att det blev ett blandat betyg. ”Vi gillar dig”, är en rubrik i Aftonbladet, medan samma tidnings krönikör Lena Mellin tycker att Sahlin borde kunna bättre.
TORGMÖTE. Borås. Dag efter dag visar opinionsundersökningarna en ledning för den borgerliga alliansen och minussiffror för Socialdemokraterna. Även denna morgon toppar DN, Expressen och Aftonbladet med svarta rubriker som knappast muntrar upp Mona Sahlin.
Men när hon stiger in på Stora torget i Borås och säger ”tjena” till männen på parkbänkarna så är hon bland vänner. Hon poserar glatt framför mobilkameror och pocketkameror med sin mentor Ingvar Carlsson, bygdens son som var textilarbetare här när han var femton och sedan studerade ekonomi och blev skadereglerare på Folksam som ligger runt hörnet.
Många vill ta i hand eller kramas.
– Det är något i Monas personlighet bortom politikern som lockar mig, säger Anneli Malmström, före detta tidningsbud och storköksanställd. Mona har ett naturligt sätt att vara mot människor, en karisma. Jag är förtidspensionär med kronisk värk, men moderaten här i valstugan bredvid vill bara jämföra mina besvär med sin egen knävärk.
Susan Kaikani vill också kramas.
– När jag kom till Sverige älskade jag Mona och Ingvar. Stödet för oss invandrare kom från hennes hjärta.
Trängseln är stor och i dag är fyra livvakter i tjänst. Sahlin skakar hand som i en amerikansk presidentvalskampanj. Några stadiga valarbetare från Byggnads liksom hennes långe politiske sekreterare och medarbetare sedan tio år, Stefan Engström, fyller ut den skyddande cirkeln.
Mona Sahlin gick i statsministerskola under Ingvar Carlsson. Hon blev vice statsminister 1994 och det främsta ansiktet utåt. Snart skulle det vara hennes tid. Hon var utpekad som efterträdare. Den 18 augusti 1995 meddelade Ingvar Carlsson sin avsikt att avgå. Skiftet var tänkt till senvintern 1996 då Mona Sahlin skulle vara 39 år.
Men så exploderade Tobleroneaffären. Mona Sahlin hade använt statens kontokort för privata inköp, tjogtals gånger. Sammanlagt hade hon lånat över 50 000 kronor utan ränta. Och toppat det med obetalda dagisavgifter och många p-böter. De fem åren som kronprinsessa var slut.
Femton år senare är Mona Sahlin åter ett enda steg från den högsta positionen.
Vad har drivit Mona Sahlin ända hit? Fått henne att utsätta sig för granskning en gång till? Är det lust, pliktkänsla eller längtan efter revansch?
– Inte revansch, svarar Sahlin. Jag är inte sådan att jag blir bitter. Mona Sahlin-affären har jag tagit mig igenom för länge sedan. Det som driver mig i dag och gör mig stark är mötet med väljarna, kramarna, uppskattningen från dem, revanschen för den politik som de tror på. Då orkar jag. Men det är klart att det också fanns en stark tillfredsställelse i att komma igen, det finns ett uttryck som passar, ”den leende hämnden”.
Dags för tal. Stefan Engström får ta Sahlins väska och kappa. Hon har sina handskrivna lappar i handen men kommer inte att använda dem.
Favoriten är en bit ur talet hon höll i Almedalen i somras. En lista över vad olika tjänster i offentlig sektor egentligen kostar men som finansieras via skatten. Till exempel: kejsarsnitt 50 000 kronor, en plats i särskilt boende i äldreomsorgen 509 000 kronor för ett år.
Ingvar Carlsson håller ett inspirerat tal och hälsar kaxigt partiets sjunde ledare, ”och Sveriges första kvinnliga statsminister” upp på scenen.
Men kommer hon verkligen att bli den första kvinnan i den långa raden med 22 män?
RIKSDAGSKANSLIET. Stockholm. För första gången på mycket länge är det en dag med positiva opinionssiffror. DN/Synovate visar att de rödgröna knappar in på alliansen. 1 820 personer har tillfrågats och Socialdemokraterna ligger exakt på 30 procent, en ökning med 0,8 procent sedan förra mätningen.
Dagen därpå kommer siffrorna att rasa igen. Och en vecka senare, den 7 september, är siffrorna de lägsta på tretton år och alliansen har egen majoritet.
Mona Sahlin är trött. Tåget från valturnén i Västsverige kom till Stockholms central vid midnatt. Hon tar emot i sitt rum, fyllt med ”sådant som haft betydelse i mitt liv”. Hon sätter sig under ett fotografi av Anna Lindh. På väggen mitt emot hänger en bild med Bruce Springsteen, på en tredje vägg finns ett porträtt av Sahlin själv, målat av äldsta dottern Ann-Sofie.
Är Mona Sahlin och S i takt med tiden? Det är ett slags självrannsakande fråga som med fog kan riktas till alla politiker som kämpar om väljarnas gunst.
Det finns socialdemokrater som säger:”Mona som förnyare tillhör förs-ta hälften av 90-talet”.
– Typiskt att kritikerna ser trettio år bakåt till när jag var ung och fräsch och okänd, säger Mona Sahlin. Nu är jag 53 år, kan ge tanten ett ansikte, och är en mycket erfaren politiker och dessutom partiledare.
Några socialdemokrater pekar ut en andra glansfull period för Sahlin. De ett och ett halvt år närmast efter att hon blivit vald till partiledare, den 17 mars 2007. Då förnyade Mona Sahlin skolpolitiken och partiets syn på småföretagen.
Men dessa socialdemokrater menar att känslan av nytändning fick ett abrupt slut i oktober 2008. Då, när samarbetet med Miljöpartiet presenterades, och det blev en revolt i partiet mot att vänsterpartiet inte var med.
– Samarbetet med MP och V var helt nödvändigt, säger Mona Sahlin. Men när inte Vänsterpartiet ställde upp på utgiftstaket i budgeten så startade jag med enbart Miljöpartiet.
Och opinionssiffrorna dök.
– Ja, men det berodde på många saker, bland annat finanskrisen, och visst den tumultartade starten på det rödgröna samarbetet. Att forma ett regeringsalternativ på bekostnad av överskottsmål och utgiftstak var uteslutet.
Varför har vi inte fått se Nya socialdemokraterna? Du brukar tala om jämlikhet, rättvisa, två beprövade begrepp för socialdemokrater, men också om frihet.
– Ja, länge var individen underordnad kollektivet i partiet, ”enade vi stå, söndrade vi falla” hette det. Men min generation kom med andra tankar, vi bejakade olikheter, kön, sexuell läggning, hudfärg. Men Nya Socialdemokraterna, nä det uttrycket får vara. Men vi är inte De gamla heller. Vi är Socialdemokraterna.
Och din bästa tid i politiken?
– Nu förstås, säger Mona Sahlin.