Centerpartiet vill underlätta för yngre att få jobb. Miljöpartiet vill främst stötta tjänstesektorn för att minska påverkan på miljön – men ser även positivt på sysselsättningen som partiet tror kommer att öka.
Receptet lyder sänkt tjänstemoms från 25 till 12 procent.
Siffrorna är desamma i de båda partiernas förslag, däremot skiljer sig gynnade sektorer något åt. Maud Olofsson (C) talar om frisörer och restauranger. Peter Eriksson (MP) följer samma linje men säger till DN.se att även de tjänster som i dag omfattas av rut-avdraget ska inkluderas, exempelvis städning och snöskottning.
Resonemanget går ut på att sänkt moms på tjänster leder till lägre priser för konsumenten som då konsumerar mer. Det i sin tur ökar behovet av arbetskraft samtidigt som lågstatusyrkena blir mer attraktiva genom högre löner – vilket gör fler villiga att arbeta i branscher som också får möjlighet att expandera.
Men tankegången är knappast vattentät.
– Det finns väldigt lite stöd för att ökad sysselsättning skulle vara främsta poängen med förslaget, säger Anders Forslund, docent i nationalekonomi och biträdande chef vid Institut för arbetsmarknadspolitisk utbildning, IFAU.
I stället räknar han upp andra – troligare – förtjänster: svarta jobb blir vita och tjänsterna blir billigare. Det sistnämnda gläder inte minst konsumenten, konstaterar han.
I de fall sysselsättningen ökar sker det bara marginellt. Och dyrt blir det dessutom, enligt Forslund.
– Billigare tjänster ger fler utrymme att köpa dem vilket kan generera en del extra jobb. Men vi vet sedan tidigare att eventuella arbetstillfällen som skapas genom sänkningar av skatt på arbete blir väldigt dyra per subventionerat jobb.
Ett exempel är försöket med reducerade arbetsgivaravgifter i Norrlands inland och delar av inre Svealand år 2002. Forskning visar att man inte kunde konstatera någon förändring i sysselsättningen som var statistisk säkerställd. Enligt en studie från IFAU blev kostnaden för de få jobb som skapades ”mycket hög” – cirka 800.000 kronor för omkring 470 jobb – vilket hade kunnat rendera nästan dubbelt så många sysselsättningstillfällen om man i stället hade valt att subventionera arbete direkt i företagen.
Anders Forslund hänvisar till en teori inom nationalekonomin som säger att ”den som har lättast att anpassa sig slipper att bära bördan av en skatt”. I det här fallet, menar han, har den enskilda individen betydligt svårare för att anpassa sig än ett stort företag.
Slutsatsen blir att den anställda får bära bördan då skatter höjs, oftast genom sänkta löner. Omvänt gäller att lönerna ofta ökar då skatterna sänks.
Resultatet av en lägre tjänstemoms skulle alltså snarare bli att lönerna höjs än att fler anställs.
– I det stora hela tenderar lönerna att ändra sig ungefär lika mycket som skatterna – fast åt motsatt håll, säger Anders Forslund och påpekar att slutsatsen gäller för inkomstskatter, arbetsgivaravgifter – samt för tjänstemomsen som han menar också är en ”skatt på arbete”.
Flera studier visar resultat liknande de Anders Forslund talar om. En kommer från Copenhagen Economics vars slutsats lyder att sänkt moms ger billigare tjänster och därmed ökad efterfrågan – men också högre löner. Det i sin tur gör det mer attraktivt att arbeta varför man ser ett ”visst flöde från arbetslöshet till arbete”. Även här konstateras dock att effekten blir begränsad.
Finns då inga fördelar med sänkt tjänstemoms? Anders Forslund ser en förtjänst som enligt honom är viktigare än andra:
– Att folk får råd att köpa tjänster och därmed tid över att ägna sig åt det yrke de är bäst på, är inte alls försumbart. Det finns mycket gott i det, även om man inte ska förvänta sig att det ger stora effekter på sysselsättningen.