I stort sett varje mandatperiod har sina politikerskandaler, som förorsakar – och ibland drivs fram av – mediedrev. Ibland tvingar skandalerna fram avgångar, som för Ove Rainer, Mona Sahlin och Laila Freivalds.
Ove Rainer tvingades 1983 avgå som justitieminister sedan det framkommit att han skatteplanerat. Han hade inte gjort sig skyldig till något olagligt, men inom socialdemokratin ansågs beteendet tvivelaktigt.
Fem år senare var en annan justitieminister i blåsväder. Anna-Greta Leijon fick lämna sin post på grund av den så kallade Ebbe Carlsson-affären. Bokförläggaren Ebbe Carlsson hade med justitieministerns stöd bedrivit privata spaningar kring Palmemordet.
Den nuvarande S-ledaren Mona Sahlin var redan för 15 år sedan på god väg att bli statsminister när ett antal kvitton över privata inköp med regeringskansliets kreditkort satte stopp för hennes politiska karriär under flera år.
Justitieminister verkar vara en utsatt statsrådspost. Laila Freivalds köpte sin allmännyttiga hyreslägenhet, som omvandlats till bostadsrätt. Samtidigt var den socialdemokratiska partilinjen att motverka försäljning av allmännyttan. Freivalds tvingades avgå. Året var 2000.
Sex år senare blev Laila Freivalds den första minister att ha avgått två gånger. Andra gången, då hon avgick som utrikesminister, gällde kritiken dels hennes hantering av tsunamikatastrofen, dels hennes roll i nedstängningen av Sverigedemokrateras hemsida.
2003 avgick Gudrun Schyman som Vänsterpartiets ledare sedan det framkommit att hon gjort sig skyldig till skattebrott. Hon hävdade själv att hon inte gjort några medvetna fel och att hon fått hjälp med deklarationen.
Jan O Karlsson, som var migrationsminister och kortvarigt tillförordnad utrikesminister 2002–2003, var i blåsväder vid flera tillfällen. Bland annat ifrågasattes att han skulle få ministerlön samtidigt som han fick hög ersättning från EU:s revisionsrätt. Han köpte också ingredienser till en kräftskiva med arbetsgivarens kort och fällde flera kontroversiella uttalanden, exempelvis om George W Bush.
Den nuvarande borgerliga regeringen drabbades nästan direkt efter sitt tillträde av problem med några ministerutnämningar. Maria Borelius och Cecilia Stegö Chilò hann inte sitta mer än en dryg vecka som handels- respektive kulturminister innan de tvingades bort på grund av mediegranskningar. Båda hade haft svart hemhjälp och underlåtit att betala tv-licens.
Texten har korrigerats.