Tonen under Publicistklubbens (PK) traditionella eftervalsdebatt, som hölls på måndagskvällen i Kulturhuset i Stockholm, var hyfsat avslappnad, då och då rolig och i stort befriad från brösttoner liknande dem som hördes politiker emellan i valrörelsen. Även Sverigedemokraterna, representerat av avgående presschefen Mattias Karlsson, kom till tals – ofta för tal om att man inte fått komma till tals i valrörelsen.

Ingen, egentligen inte ens Mona Sahlin, hakade på när vänsterledaren Lars Ohly förklarade att lågvattenmärket i mediernas bevakning av valrörelsen var den behandling S- och oppositionsledaren Mona Sahlin fått utstå:

– Värst var kampanjen mot Mona Sahlin. Granskningen av Fredrik Reinfeldt stod inte i någon del i nivå med granskningen av Mona Sahlin, sade Ohly, som i övrigt menade att journalistik som gynnade den borgerliga sidan, publicerad på redaktionell plats, var än mer tydlig än under valrörelsen 2006.

Socialdemokraternas ledare deklarerade dock, lågmält, att hon lett partiet i en valrörelse som blev ”en stor förlust”, och att det störde henne att hon – inte partiet – gång på gång pekades ut som den som befann sig ”i kris”. En kritik hon riktade explicit mot Expressen.

– Jag skyller inte på någon, vi förlorade valet i första hand för att vi inte mäktade inge det förtroende som väljarna behövde höra från oss rödgröna, sade Sahlin och underströk att mediernas bevakning överlag hade varit ”förbaskat bra” och ”annorlunda” samt ”spänstigare”.

Fredrik Reinfeldt fick frågan om hur han såg på Aftonbladets publicering i fallet Sven Otto Littorin under Almedalsveckan, då den moderate arbetsmarknadsministern plötsligt avgick/sparkades. Moderaternas ledare högg av genom att förklara att han inte hade något mer att säga i ärendet och tog i stället upp tråden om ”blodslängtan”:

– Jag har svårt att förstå längtan efter blod, sade M-ledaren och beskrev det uppfriskande i förskjutningarna i svenskt politiskt liv under senare år samt hur Sverige, som han menade, skiljer ut sig i jämförelse med andra länder:

– Valdeltagandet stiger, människors tilltro till politiska företrädare växer kraftigt, menade Reinfeldt och gav, när frågan om sociala mediernas roll fördes på tal och den ”skit” som där publiceras, ett gott råd till var och en att inte googla sig själva:

– Den som inte är van och härdad kanske vill gå till storms mot det de får läsa. Jag tror tyvärr att det är lönlöst, sade Reinfeldt.

Om ”skit” i sociala medier upprört valkampanjande politiker riket runt så var det ett specifikt inslag under Sveriges Televisions valvaka som gjorde deltagande toppolitiker på den rödgröna sidan rent ut sagt ledsna: reporter Kristian Luuk som välkomnade partiledarna till tv-studion med käcka tillrop i direktsändning om hur kul allt var.

– Jag var ledsen den kvällen. Och så möts man av Kristian Luuk och blir dunkad i ryggen. Och får höra ”men det är väl kul”. Jag tyckte det var förnedrande, sade Mona Sahlin och fick tydlig sympati från flera i panelen.

Helena Dyrssen, statssekreterare och ersättare i debatten för Folkpartiets ledare Jan Björklund, hakade på ett resonemang om en uppfattning bland politiker – hävdad av bland andra Mona Sahlin – att medierna i allt högre utsträckning gjort sig av med reportrar och kommentatorer med specialkunskaper.

– Det är bara att konstatera att så är det, specialisterna har blivit färre, generalisterna fler, slog hon fast och anlade ett perspektiv som sträckte sig 20 år bakåt i tiden.

Men Vänsterpartiets Lars Ohly höll inte med:

– Ekonomijournalisterna har blivit många fler.

Kristdemokraternas Göran Hägglund fick frågan om hans flitiga twittrande hjälpt honom i valrörelsen.

– Tycker du att det verkar så? svarade Hägglund blixtsnabbt med outtalad referens till sitt partis väljarfall med en procentenhet i riksdagsvalet.

Sedan tillade han att ”twitter är ett ganska roligt sätt att själv verka” och menade att det inte stjäl så mycket tid.

– Det kortar avståndet mellan väljare och valda, sade Hägglund.

Ohlys bröstpump kom upp.

– Det var väl den största ”skandalen”, det visar hur skandalfri den här valrörelsen var, sade Lars Ohly och stämde in i det Reinfeldt tidigare förklarat sig vara glad över; en i stort sett skandalfri valkamp.

Vänsterledaren menade att pumpen, som enligt hans syn orsakade medial turbulens under en enda dag, ändå utmynnade i något gott för hans parti.

– Vi fick upp en politisk fråga på dagordningen, nämligen att vi ska individualisera föräldraförsäkringen av jämställdhetsskäl.

Sverigedemokraternas Mattias Karlsson förklarade sig nöjd med att man från mediernas sida, i och med denna valrörelse, börjat ta våldet från den extrema vänsterns sida på allvar.

– Sämst i valrörelsen har däremot varit den extrema kampanjjournalistiken, som riktats inte minst mot mitt parti, sade Karlsson.

Sociala medier har för SD varit ”helt avgörande för valframgången”, underströk Mattias Karlsson.

– Det har att göra med att våra sympatisörer i väldigt hög utsträckning känner att vi behandlas inte på samma villkor som de övriga partierna i gammelmedierna, och därför finns det ett större intresse för att engagera sig i sociala medier.

Hur känner då SD att ”gammelmedierna” behandlat partiet?

– Expressen är ju överlägset sämst, sade Karlsson utan att darra det minsta på manschetten.

– Bäst tycker jag att Sveriges Radio har varit, framför allt P1, sade Karlsson och menade bland annat att radion lämnat ”debatten om debatten om debatten därhän”.