SKOLAN OCH MILJÖN:
Omkring en halv miljon svenskar får rösta i ett riksdagsval för första gången nästa år, eller drygt 7 procent av valmanskåren.
För Linn Larsson och David Junhager är sakfrågorna helt avgörande.
– För mig som ännu pluggar är skolfrågorna viktiga, säger Linn. Men också sjukvården, att sjuksyrrorna som gör ett så viktigt jobb får ordentligt betalt för det.
David nämner några andra frågor:
– Att det finns bostäder är viktigt för oss ungdomar. Och miljön, det handlar ju om framtiden.
De är båda 18 år och går andra året av tre på livsmedelsprogrammet på Enskede Gårds gymnasium. När de gått ut är de färdigutbildade bagare och konditorer.
Ingen av dem tar upp jobben som en viktig fråga, trots hög arbetslöshet bland ungdomar.
– Det är stor brist på bagare och konditorer, säger David. Så för oss finns det jobb när vi går ut skolan.
En gång tidigare har de faktiskt röstat: i EU-valet i juni.
Det var svårt att välja parti då, tycker båda.
– Det mesta man läste handlade bara om de två stora partierna, säger Linn. Man fick inte veta så mycket om de andra.
Men de var ju också med i tv-debatterna, till exempel?
– Ja, om man är så intresserad att man sitter och tittar på dem så ... (skratt)
Till slut bestämde de sig i alla fall: Linn för Socialdemokraterna, David för Miljöpartiet.
Men de är helt öppna för att byta till något annat parti i riksdagsvalet och båda vill sätta sig in i frågorna och politiken mer till dess.
Hur viktig är ideologin?
Inte viktig alls, menar båda.
– Jag vet knappt vad ideologi betyder, säger Linn.
Personerna då? Vilka som är partiledare? Inte heller det är viktigt, tycker de.
– Det spelar ingen roll om till exempel en sverigedemokrat skulle vara jättetrevlig. Jag skulle inte rösta på dem i alla fall, säger Linn.
SKATTERNA:
Omkring 1,7 miljoner väljare nästa år är pensionärer, vilket är omkring 24 procent av valmanskåren.
– Det bör politikerna beakta, säger pensionären Sven-Erik Larsson, 74 år.
Sakfrågorna är helt avgörande när han bestämmer vad han ska rösta på i riksdagsvalet.
– Först kommer äldreomsorgen, säger han. Sedan kommer skatterna. I tredje hand åldersdiskrimineringen.
Sven-Erik Larsson är aktiv i Sveriges pensionärsförbund, SPF, ordförande i Stockholmsdistriktet, och brukar rösta borgerligt. Ibland byter han parti.
Han ger alliansregeringen godkänt för dess jobb hittills, utom på en punkt: för pensionärerna har ekonomin blivit sämre än för andra. Det beror dels på den så kallade bromsen i pensionssystemet. På grund av den ekonomiska nedgången slår den till 2010 vilket betyder minskade statliga pensionsutbetalningar.
Dels beror det på att det jobbskatteavdrag som gett mer pengar i plånboken för dem som jobbar inte motsvaras av ett pensionsskatteavdrag.
Han har inget emot, påpekar han, att det ska löna sig att arbeta.
– Men då ska det också löna sig att ha arbetat tidigare.
Äldreomsorgen är ändå viktigast, sådant som att man själv ska kunna välja sitt boende utan att vara beroende av en biståndsbedömare. Eller att man lätt ska kunna komma fram till sin husläkare.
Hur stor roll spelar ideologin för Sven-Erik Larsson när han väljer parti?
– Ingen, svarar han bestämt.
Personerna då?
– De spelar en viss roll. Säg att sakfrågorna bestämmer till 80 procent, personerna till 20.
Att borgerligt sinnade pensionärer i besvikelse skulle rösta på de rödgröna i valet tror han inte. Men han har börjat höra allt fler säga: ”I nödfall får vi rösta på Sverigedemokraterna.”
– De känner att de inte kan rösta på vare sig alliansregeringen eller den nuvarande oppositionen. De är frustrerade över att regeringen inte ens ställer i utsikt en förbättring för pensionärerna.
IDEOLOGIN:
Ideologin är viktigast när kommunanställda Åsza Eberhardson från Vännäs bestämmer sig för hur hon ska rösta.
Men samtidigt betyder sakfrågorna i valrörelsen alltmer.
– Jag skulle nog kunna byta parti mellan blocken, säger hon.
Hon tar emot i sitt lilla kontor i kommunhuset i Bjurholm. I hela sitt liv har hon varit offentliganställd. Hon har jobbat i kök i äldreboende, som fritidsledare, vikarierat som lärare och arbetat inom hemtjänsten och handikappomsorgen. I dag är hon enhetschef för två särskilda boenden i Bjurholm, tre mil från Vännäs där hon är bosatt.
– Det viktigaste inom politiken är etik och moral och synen på människan. Det är fundamenten. Att jag tycker så beror nog på min bakgrund, säger Åsza Eberhardson som är uppvuxen i Storuman i Västerbottens inland.
Visst finns det flera partier som har stråk av hennes ”tänk” – det upptäckte hon för några år sedan när hon läste allas partiprogram. Ändå finns det skillnader – viktiga skillnader, menar hon.
– Den lilla människan är alltid förloraren. Men samtidigt behöver hon inte en storebror som talar om för henne hur hon ska tänka och göra. Man ska visa alla människor samma respekt, oavsett ålder, utbildning, yrke och härkomst, säger hon och fortsätter:
– När man själv har gjort en form av klassresa, från arbetarklass till medelklass, så vet man att det här med position har betydelse. Jag förstår att de som aldrig har befunnit sig på gräsrotsnivå vänder sig till de partier som beskriver deras verklighet.
Ändå kan Åsza Eberhardson tänka sig att byta parti.
– Om ett parti lyfter fram en fråga i valrörelsen som appellerar till mig skulle jag nog kunna vara lättfotad, även om det skulle sitta hårt inne, säger hon.
De tyngsta sakfrågorna är vård, skola och omsorg. Där behövs mer resurser, tycker hon.
– Jag röstar inte på samma parti i alla val, så jag kan tänka mig att byta parti. I kommunvalet röstar jag till exempel på person före parti.
Just förhållningssättet är lika viktigt när det gäller politikerna på nationell nivå. Men där är det svårare att veta säkert, menar hon.
– Man får titta på partiledardebatterna och hur de framstår i övriga medier. Förra valet såg jag hellre Fredrik Reinfeldt som statsminister än Göran Persson. Reinfeldt hade en mer sympatisk framtoning och pratade utan ovanifrånperspektiv.
Det är viktigt att politiker är ärliga, toleranta och respektfulla, tycker Åsza Eberhardson.
– De ska inte svänga sig med högtravande och överslätande ord utan uppriktigt erkänna om de gjort fel och sedan sikta framåt. Och de ska ha visioner, det är viktigt. Samtidigt är de bara människor och ibland kan jag tycka att politikerna har omänskliga krav på sig.