Kända politiker används som dragplåster för en lokal väljaropinion, enligt statsvetare. Samtidigt ställer nästan 5.000 riksdagskandidater upp i mer än ett val i höst.
Resultatet av Dagens Nyheters granskning upprör statsvetare.
– Rent demokratiskt är det väldigt förkastligt. De fyller en plats där de inte engagerar sig, säger Marie-Louise von Bergmann-Winberg, professor i statsvetenskap vid Mittuniversitetet.
Att riksdagsledamöter sitter som politiker även i hemorten är däremot inget nytt. Måndagar har länge varit en ledig dag i riksdagskammaren – just för att politikerna ska hinna med sina lokala uppdrag. Trots att antalet förtroendevalda i kommunerna har minskat kraftigt de senaste decennierna har antalet riksdagsledamöter som även sitter i landets fullmäktige legat konstant. Inför årets mandatperiod valdes 149 av riksdagens 349 ledamöter in även i kommun- eller landstingsfullmäktige. Därefter har personer både lämnat och tillkommit.
Enligt Valmyndigheten ställer 4.864 riksdagskandidater upp i mer än ett val i höst.
– Det är ett sätt att dra ihop röster. Det ligger i det svenska listvalssystemet att man vill ha en namnkunnig person som man räknar med ska bli invald i kommunfullmäktige. Det är få väljare som kollar upp om kandidaten har skött sig, säger Marie-Louise von Bergmann-Winberg.
Vad är en acceptabel närvaro?
– Man borde i alla fall vara där vid tre fjärdedelar av mötena. De bestäms väldigt långt i förväg och man bör dessutom även uppvisa någon form av aktivitet.
Riksdagsledamöterna och toppolitikerna Urban Ahlin och Sven-Erik Österberg har inte varit på mer än vart femte kommunfullmäktigemöten i sina respektive kommuner under 2009 och 2010. Skamligt lågt, anser Bergmann-Winberg.
– Det är helt otroligt. Det vore rimligt att de avgår från kommunfullmäktige. Det här är ett rent oskick.