Det är måndag morgon och valet har ritat om kartan för det politiska Sverige. Sverigedemokraterna är i riksdagen. Den borgerliga alliansen kan endast bilda en minoritetsregering. Och socialdemokraterna har gjort sitt sämsta val på 100 år. Inget är som förr och samtidigt är det inte någon större skillnad. De tidigare riksdagspartierna avser att använda Sverigedemokraterna som ett rundningsmärke. Ingen av dem är i nuläget berett att genomföra sin politik med hjälp av ett öppet invandrarfientligt parti. Det politiska läget bäddar för ”business as usual”, det vill säga politiska förhandlingar, och överenskommelser.

Den borgerliga alliansen med Fredrik Reinfeldt i spetsen friade redan på valnatten till ett till synes kallsinnigt MP i form av de två språkrören Maria Wetterstrand och Peter Eriksson. Men frågan är hur länge de kan ge den borgerliga alliansen kalla handen? Inte minst när också personer som LO-ordförande Wanja Lundby-Wedin, medlem av Socialdemokraternas allra högsta ledning, ifrågasätter det rödgröna samarbetet, och beskriver det som en orsak till socialdemokraternas katastrofval.

Professorn i statsvetenskap vid Göteborgs universitet, Lena Wängnerud, menar också att valet förändrat situationen för det rödgröna samarbetet.

– Att säga att det rödgröna samarbetet orsakat socialdemokraternas klena valresultat är inte hela sanningen. Det handlar också om partiets egen skuld. S har inte lyckats visa en förnyelse gentemot väljarna. Men de behöver göra som de norska socialdemokraterna. De måste ta ett steg tillbaka och analysera vad de gjort för fel för att sedan komma tillbaka, säger Lena Wängnerud.

För Miljöpartiet är Reinfeldts invit till ett politiskt samarbete en besvärande situation men ger också MP en politisk nyckelroll för hela mandatperioden framöver. För samtliga tidigare riksdagspartier blir Sverigedemokraterna något av Svarte Petter. Om moderaterna med sina närmare 30 procent av rösterna hamnar i eller öppnar för ett samarbete med Sverigedemokraterna så riskerar M samarbetet inom alliansen och eventuellt lägre valresultat i nästa val. Och MP kan inte vara för avvisande mot alliansen och därmed var det parti som bäddade för SD:s inflytande.

– Det rödgröna samarbetet är över i nuvarande form. Allt talar för att Miljöpartiet kommer att välja samarbete med alliansen i någon form samtidigt som S tar ett steg tillbaka, säger Lena Wängnerud.

Ett ytterligare skäl som talar för ett överskridande blocksamarbete är att den borgerliga alliansen och MP redan driver samma linje i flera politiska frågor, som när det gäller friare arbetskraftsinvandring, friskoledebatten och lättnader för småföretagen. Dessutom samregerar alliansregeringens partier och MP lokalt i många mindre och större kommuner redan.

Signalerna från ledande miljöpartister är också tudelat. Miljöpartiets språkrör Peter Eriksson så under måndagen till Ekot att Miljöpartiet inte är främmande för att ta upp en diskussion med allianspartierna.

– Vi måste ju kunna samtala med varandra efter ett valresultat som är oklart, säger Peter Eriksson till Ekot.

Flera ledande miljöpartister har sedan tidigare öppnat för ett samarbete med de borgerliga. Senast i dag måndags gick också en av grundarna av Miljöpartiet, Per Gahrton, ut på debattplatsen Newsmill där han säger att ”Blockpolitiken är död – nu måste riksdagen få bestämma”. Han menar också precis som statsminister Fredrik Reinfeldt att bilden av det politiska kaos som nu målas upp är starkt överdrivet.

– Regeringen Reinfeldt kan även i fortsättninge få igenom en statsbudget och utföra alla de uppgifter en regering fullgör själv, utan direkt riksdagsmedverkan, skriver Per Gahrton.

Den forne MP-grundaren öppnar också upp för ett miljöpartistiskt samarbete med Fredrik Reinfeldts kommande regering men villkorar med att alliansen måste ”avstå från att fortsätta sina försök att genomföra ett radikalt systemskifte, riva ner välfärdsstaten och försämra miljön”.