analys.
Det brukar svänga snabbt i politiken när valet närmar sig. Men nu rockar det för fullt trots att det är val först om ett år. För två veckor sedan varnade Anders Borg för att han förberedde en krisbudget; på måndagen öppnade de borgerliga partiledarna för en valbudget i 30-miljardersklassen.
För kommun- och landstingspolitiker runt om i landet måste måndagens besked ha kommit som en mindre chock. Deras lobbyorganisation SKL har krävt 5 miljarder i höjda statsbidrag. Och regeringen svarar: Vi dubblar, ni får 10 miljarder.
Det är svårt att bedöma om det beror på att valrörelsen redan är i gång eller på att prognoserna för statsfinanserna ser bättre ut än väntat. Men det är långt emellan statsminister Fredrik Reinfeldts besked i våras att det fanns ”noll i reformutrymme” till de besked som nu kommer från presskonferens efter presskonferens med partiledarna.
Påtryckningarna från Sveriges kommuner och landsting att skattehöjningar och uppsägningar hotar valåret 2010 har säkert haft effekt. Det är svårt för en regering att sänka statsskatten och säga att det främst gynnar låginkomsttagare om en rad kommuner samtidigt höjer kommunalskatten som känns mest för dem som tjänar minst. Och kommunalråden kan ändå säga att de extra miljarderna behövs eftersom de begärt lika mycket för i år.
Men det taktiska fotbytet av regeringen från att bara tala om ”ansvarsfull krispolitik” till att också utlova reformer för väljarna beror också på nya ekonomiska bedömningar, att risken för en ny kraftig nedgång i konjunkturen har minskat.
Utöver de tillfälliga miljarderna till kommunerna nästa år har regeringen redan gett besked om höjda anslag mot arbetslösheten, till Försäkringskassan, till energieffektivisering. Ovanpå det väntas besked komma om sänkta skatter med 10 miljarder kronor för dem som jobbar, sänkta skatter för pensionärer och höjda anslag till polis och rättsväsende.
Barkbrödsbudgeten har plötsligt blivit en stimulansbudget i klass med hur regeringsbudgetar brukar se ut ett år före valet.