De rödgrönas ledning skiljer sig åt med åtta procentenheter i de två opinionsmätningarna – som är publicerade i respektive tidning med bara fem dagars mellanrum. Hur kan det bli så stora toppar och dalar?
DN.se bad Nicklas Källebring från Synovate (som har gjort DN:s mätning) och Carl Melin på United Minds (som har gjort Aftonbladets mätning) förklara. Här är olika faktorer som skiljer instituten åt:
• Tidpunkten
Nicklas Källebring: Det här är den viktigaste faktorn. Man måste utgå från när intervjuerna är gjorda, och inte ifrån publiceringstidpunkten. Publiceringstid är något som medierna styr över har inget med själva mätningen att göra.
Carl Melin: I just det här fallet tror jag inte det har så stor betydelse, eftersom mätningarna inte verkar vara gjorda med någon stor politisk händelse mellan sig.
• Vilka frågor man ställer
NK: De flesta frågar ”Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?” och ”Vilket parti lutar det åt?”. Några ställer också en tredje fråga: ”Vilket parti är minst dåligt?” Skop ställer frågan ”Vilket parti bäst i rikspolitiken?” Vi ställer de två första frågorna.
CM: Vi ställer två frågor, först ”Vilket parti skulle du rösta på om det var val i dag?” och sedan till de osäkra vilket parti det lutar åt.
• Hur frågorna ställs
NK: Vi gör telefonintervjuer och då kan man välja att läsa upp partiernas namn eller inte, sådant har också betydelse för hur fördelningen ser ut. Telefon är det mest använda vid opinionsmätningar, postgång tar för lång tid.
CM: När man gör intervjuer på telefon kan vissa fråga vilka partier som finns och då få dem upplästa, medan andra inte gör det. Vi använder webbaserade undersökningar och då blir det mer som i vallokalen, att man påminns om vilka partier som finns. Jag tror det kan vara en förklaring till varför vi ligger lite lägre på S och M, och högre på småpartier som V och MP. Generellt ligger vi dock på samma nivå på blocken som de övriga instituten.
• Urval och hur svaren bearbetas
NK: Det som framförallt skiljer är vad man väger* svaren på. Resultatet kan vägas på till exempel kön, ålder, geografi eller utbildning. Det vanligaste i opinionsmätningar är att man tar hänsyn till hur de svarande har röstat i tidigare val, det gör vi till 70 procent och får alltså ett slags mellanting mellan att väga och inte.
CM: Vi väger 100 procent på resultat. Sedan har vi kvoturval som ser till att vi redan från början har rätt antal män och kvinnor från olika delar i landet. Så vi behöver inte väga på det. Eftersom vi jobbar på webben istället för telefon, kan vi nå till exempel unga människor i städer som inte har någon fast telefon. De missar man om man utgår från ett telefonregister. Å andra sidan kanske vi får en något sämre representation bland äldre.
* Att väga svaren går till så att man justerar varje svars tyngd utefter hur den svarande har röstat i tidigare val. Om till exempel 30 procent av de svarande har röstat på Moderaterna i tidigare val, där Moderaterna fick 26 procent, så kan institutet väga ner deras svar, alltså göra varje röst på just Moderaterna mindre värd, i opinionsmätningen.
• Felmarginalen
NK: I alla undersökningar finns en felmarginal och den kan slå olika för olika partier. Det kan göra stora skillnader mellan olika institut, beroende på hur stor felmarginalen är.
CM: Vi arbetar med kvoturval och då fungerar det på ett annat sätt med felmarginal. Sedan finns det alltid en slumpfaktor som gör att alla mätningar kan hamna lite snett, även om man gör allting rätt.