Hon är ett garvat styrelseproffs med bred erfarenhet från Norge. Med lagen om kvotering har Monica Caneman sett andelen kvinnliga kolleger öka – men är trots det tveksam till att lagstifta om könsfördelning.
Just nu sitter hon i styrelsen för Schibsted ASA men har erfarenhet från ytterligare två norska bolag. Sitt första uppdrag i grannlandet fick hon redan 2002 och har därmed sett en förändring på bred front.
Sedan lagen om jämställdhet i bolagsstyrelser trädde i kraft 2003 har andelen kvinnor ökat markant och resultatet beskrivs av de flesta som gott.
Men Monica Caneman skulle hellre se att man arbetade underifrån:
– Det är alldeles för mycket fokus på styrelser. Man borde titta mer på företagens ledningsnivå och nivåerna därunder. Som det är nu skjuter man lite över målet; det viktigaste är att hitta ett samspel mellan kvinnor och män ute på företaget – det är där man måste skaffa sig erfarenhet innan man går till styrelsen.
Hon är av princip emot kvotering. Samtidigt tycker hon att det finns en kompetens hos många kvinnor som borde tas bättre tillvara. De många åren i Norge har fått henne att delvis tänka om:
– Jag skulle kunna tänka mig kvotering under en period av förändring. Men i grunden tror jag inte på lagstiftning som en lösning.
Trots att Monica Caneman ser allt fler kvinnor ta plats i de norska bolagsstyrelserna har hon svårt att skönja någon skillnad i attityd och inställning.
– Jag tror inte att synen på män och kvinnor har förändrats hux flux. Dessutom tror jag att man ser mer till individen än till kön, det finns så många andra egenskaper man måste ta hänsyn till vid tillsättningen av en styrelse.
Kompetens är ett karaktärsdrag hon framhåller. Själv har hon 25 års erfarenhet från SEB där hon under de tio sista även satt i företagets ledning. Numera är hon styrelseproffs på heltid – totalt rör det sig om elva olika bolag.
I Norge anses utbildningsnivån ha höjts sedan lagen om kvotering infördes. Men Monica Caneman vill inte dra några generella slutsatser.
– Jag har ingen uppfattning om det. Jag har förstått att många kompetenta och duktiga kvinnor har tagit plats i styrelserna.
Flera rekryteras från Sverige. För Monica Caneman gick vägen till Schibsted via ett styrelseuppdrag i SvD. Då hon fick frågan om att sitta i koncernstyrelsen kunde hon inte säga nej:
– Det var ingen tvekan. Uppdraget verkade roligt och intressant.
Varför är det så svårt att finna kvinnor till uppdragen? Varför tar det sådan tid att få till en förändring?
– Det ena är att man inte byter ut styrelser varje år. Ibland vill man ha kontinuitet. Om man har personer som fungerar bra – varför ska man då byta bara för sakens skull?
– Det andra skälet jag kan se är att de kvinnliga kandidaterna inte synliggörs tillräckligt väl. Det är lättare att plocka in dem man känner framför okända namn – och då står ofta män på den listan. Det har med vår historia att göra; de flesta på ledande positioner i samhället är män.