Sjukvården ska betalas med skattepengar och det ska finnas både privat och offentlig vård att välja mellan. Så långt är blocken överens. Men när det gäller synen på valfrihet och ytterligare privatiseringar skiljer de sig åt.
Fyra år med borgerlig vårdpolitik märks inte minst i landets huvudstad. I Stockholmsregionen finns det nu fler privata vårdgivare inom primärvården än det finns landstingsdrivna. I hela landet har det öppnat 239 nya privata vårdcentraler till följd av regeringens vårdvalsreform.
Men trots att Socialdemokraterna på 1990-talet var emot privata Cityakuten och trots att Vänsterpartiet fortfarande är kritiskt till privat vård med vinstintressen, har de rödgröna i grunden accepterat utvecklingen.
Blocken är ganska överens om vårdpolitiken, i så måtto att bägge vill att den ska vara offentligt finansierad, innehålla både privata och offentliga alternativ och ges efter behov. De borgerliga har accepterat Socialdemokraternas vårdgaranti, och de rödgröna har accepterat delar av den borgerliga regeringens vårdvalsreform.
Oppositionen accepterar dock inte allt i reformen. De rödgröna vill stoppa den fria etableringsrätten, det vill säga möjligheten för vårdföretag att fritt få etablera sig var de vill och bedriva offentligt finansierad sjukvård. De ser en risk i att privata vårdcentraler i första hand öppnar där befolkningen är friskast och det är mest lönsamt.
– De säger ja till bilen men inte till de hjul som får den att fungera. De vill fortfarande ha kvar makt hos landstingspolitikerna att kunna avgöra vem som ska få starta, var man ska få starta och om man över huvud taget ska få starta en verksamhet. Vi menar att det är viktigt att det styrs genom medborgarnas val, säger socialminister Göran Hägglund (KD).
Som han ser det går den viktigaste ideologiska skillnaden just här – i synen på vem som ska styra sjukvården.
– Vi vill lägga mer makt hos enskilda människor att välja vårdgivare. Det gör att vi får en kvalitetshöjning i hela vården, argumenterar han.
Socialdemokraternas välfärdspolitiska talesperson Ylva Johansson ser den stora ideologiska vattendelaren i frågan om det man kallar gräddfiler i vården, alltså den lagändring som regeringen initierat som gör det möjligt för offentligt finansierade sjukinrättningar att ge förtur åt patienter som har privata sjukförsäkringar.
– Den stora skillnaden är ifall vi ska ha vård efter behov eller om man ska kunna köpa sig förtur i vården, säger Ylva Johansson.
– Det är inte ett stort problem i dag, men får den här regeringen sitta kvar och fortsätta med stora skattesänkningar så leder det till nya nedskärningar. Och då tror jag att det uppstår ett större utrymme för att köpa sig förtur, fortsätter hon.
Göran Hägglund ser ingen sådan risk.
– Om det finns en överkapacitet när en vårdgivare utfört sitt uppdrag för landstinget är det inte konstigt att den också får utföra uppgifter åt försäkringsbolag. Det möjliggör att man använder utrustning, lokaler och personal på ett rationellt sätt och det möjliggör investeringar.