– Jag har absolut en relation med Gud, men jag är inte säker på om han har någon relation med mig, säger Miljöpartiets språkrör Maria Wetterstrand.
Wetterstrand, som är medlem av Svenska kyrkan, var först ut när Missionskyrkan inledde en serie utfrågningar av partiledarna i ett tält på Tångahed i Vårgårda.
Sedan 1968 har partiledare utfrågats i varje valrörelse av Missionskyrkan i en för politiker ovanlig miljö, där politik blandas med musik, sång från 100-mannakör och några bibelord på vägen.
Wetterstrand som medvetet valt medlemskap i Svenska kyrkan, medgav att ”det blir lite flummigt” när hon ska beskriva sin tro.
Hon läser inte aftonbön med de två barnen, men båda är döpta och hon försvarar att det finns religiösa friskolor.
– Jag tror inte det är farligt för barn med religion, säger hon samtidigt som hon understryker att de religiösa friskolorna självklart måste följa de regler som finns.
Wetterstrand sade att hon inte har några förhoppningar om att få igenom MP-kravet om ett stopp för vapenexporten med en rödgrön regering.
– Vi vill ha ett förbud. Det får vi inte igenom, men vi kan få restriktivare regler för exporten, sade hon.
Trots att hon bar en Armani-jacka köpt på second hand och att hon handlat både Nobel-dress och klänning till kronprinsessbröllopet där, så har hon aldrig funderat på momsbefrielse för sådan verksamhet. Hon lovade dock församlingarna, som samlar in mycket pengar på det sättet, att tänka på saken.
Hon lovade också att verka för att det ska bli avdragsgillt att skänka pengar till ideella föreningar.
Wetterstrand gavs också tillfälle att beskriva den uppgörelse om biståndet som de rödgröna redovisade på fredagen.
– Vi kommer att hålla enprocentsmålet och inte tulla på det för att bygga ambassadbyggnader, sade hon.
Överenskommelsen innebär även att 250 miljoner kronor avsätts till klimatbistånd 2012.
– Det är en början och det är ett särskilt konto utöver de en procenten, sade hon.
Det största hotet mot miljön är människans egoism, enligt Wetterstrand, som tror att den kan tacklas genom att vädja till människors moral.
När det var dags för henne att välja psalm blev det ”Vi reser ett tecken, rättvisans tecken”.