Klasskampsretoriken bort i ännu ett potpurri

Det märktes att Ohly gjorde vad han kunde för att smälta in i den rödgröna gemenskapen. Men det som var styrkan 2008 – en avslappnad, engagerad Ohly med glimten i ögat – var borta. Talet (se det i sin helhet på DN:s Youtube-kanal) kändes som om det var tillkommet i sista stund, de fyndiga formuleringarna lyste med sin frånvaro och Ohly kändes ovanligt manusbunden.

Att jag detta år återkommer med etiketten ”politiskt potpurri” är att Lars Ohly under sina blott 31 minuter på Almedals-scenen hann med att ta upp följande frågor: Den ekonomiska krisen, byggandet i landet, ekologi och klimatfrågor, arbetsmarknaden och offentlig sektor, energifrågor, USAs fastighetsbubbla, arbetslösheten, privatisering, kreditmarknaden (där (v) hade ett utspel tidigare på dagen), spekulationen inom bostadssektorn, arbetsrätten, fackliga rättigheter, tillgänglighet för funktionshindrade, feminism, familjepolitiken, kvinnolöner, situationen i Iran, situationen i Honduras - och kanske något mer – det var svårt att hinna anteckna. Innan talet till slut landade i ”change” – förlåt – förändring.

Det känns inte som en speciellt vågad gissning att också (säkert) Mona Sahlin kommer att avsluta sitt tal med ”förändring” och det är väl troligt att också Peter Eriksson får till något i den stilen. Men, vi får väl se…

Argumentation och bevisföring
Ohly balanserade mellan logos (dvs nytta) och ethos (dvs karaktär) – för att vara Lars Ohly så var det något mindre pathos än vanligt. Talet fick mer och mer karaktärsprofil ju längre det varade. Bland bevismedlen dominerade ”exempel” – vilket är utmärkt ur trovärdighetssynpunkt. Faktauppgifterna var få men välvalda. Liksom citaten.

Språket
Ohly blandade mellan bild- och rytmspråk – något man gärna använder i pedagogiskt syfte. Rytmerna dominerade dock – vilket var välvalt. Rytmer är mer ”lättköpta” för ett normalt auditorium. Några motsatser kom också med, men inte så finurliga som Ohly brukar kunna prestera. Än en gång – talet var inte bearbetat (har inte (v) några professionella talskrivare??). Talet lyfte aldrig riktigt och fick heller aldrig de där riktigt långa och starka applåderna.

Angrepp
Lars Ohly hade få (för att vara Ohly) angrepp 2008 – ett var 3:e minut. Detta tal hade ett angrepp varannan minut. Varav fyra av femton var personangrepp (ad hominem som det kallas). Det är bra om Ohly kan ta ner antalet till 2008 års nivå igen – kanske till och med pröva att berömma motståndarna någon gång. De flesta väljare vill nog höra mer om vad ett parti tror sig kunna göra, än att få en uppräkning av motståndarnas tillkortakommanden.

Formuleringar man minns
Tyvärr får vi väl säga att detta tal inte lämnar något odödligt till eftervärlden. Ett hyggligt hantverk – inte mer. Vid ett tillfälle (c:a 4 minuter in i talet) säger han följande: ”Om fler ska få tak över huvudet, så måste fler tak byggas.” Den här formuleringen har nog Ohly (och kanske ytterligare någon inom (v)) jobbat en del med, men den är ju inte speciellt fyndig. En enkel förändring kunde ha varit följande: ”Om fler ska få tak över huvudet, så måste överhuvudena begripa att fler tak måste byggas.” Den allra bästa formuleringen kom efter en dryg minut av talet. Ohly refererade till en ”Fråga 5 personer”-spalt i en tidning och där temat var finanskrisen: ”…en kille svarade, vi kan kalla honom Stefan, för han hette det. ’Det har varit kris i min ekonomi hur länge som helst. Jag är bara glad att resten av världen har kommit ikapp.’”

Ohly – som vunnit vår utmärkelse om bästa formulering två år i rad (2007 och 2008) lär inte få in något bidrag på 10-i-topp-listan i år.

Betyg Almedalen Lars Ohly:

Sammanfattning/”retoriskt betyg” (10-skala):

Inledning/intresseväckare: 6
Budskap (tydlighet): 6 Massor av budskap – men låt gå för ”förändring”
Argumentation: 7
Avslutning/uppmaning: 7
Bevisstyrka: 7 Den bästa delen i talet
Språkliga hjälpmedel: 3 Inga vassa formuleringar överhuvudtaget
Engagemang/närvaro: 6 Bra närvaro
Retorisk Fair Play: 4

Sammanvägt betyg: 5,75

Kommentar: Ohly var inte lika laddad och förberedd som han brukar vara. Kanske lite extra nedtonad för att kunna komma i den grön-röda kostymen (?).
 

• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Skriv ut