DN:s retorikskola

1. Sammanfattning av retorikern Göran Hägglund

Retorikområde, poäng (1-10)

- Kunnighet (om retorik) 9
- Tydlighet 7
- Argumentations- & bevisstyrka 6
- Disposition – röd tråd 7
- Språk 6
- Humor (självdistans) 8
- Folklighet 5
- Agerande/”närvaro” 4
- Retorisk Fair Play 7

SUMMA 59

Genomsnitt 6,6

2. Retoriska styrkor

Hägglunds tre viktigaste retoriska styrkor är:
- Humor – något som inte kommer fram i tv-debatter, men som kommer fram när Hägglund uppträder ”live”. Vi kan tänka oss att Hägglund skulle fungera utmärkt som toastmaster i samband med en födelsedagsfest eller ett bröllop.
- Bra retorisk struktur – har alltid en bra disposition.
- Bra förmåga att hantera språket – god kunskap om hur man använder retoriska figurer (utan att för den skull känna till vad figurerna heter på grekiska eller latin…)

3. Retoriska svagheter

Till den retoriskt oinvigde skall sägas att Hägglund faktiskt är en av riksdagens allra skickligaste retoriker – om man enbart ser till hans teoretiska insikter i ämnet. Men för gemene man framstår han inte som den duktige retoriker han är. Vår syn på hans svagheter är följande:

- Debatt-förmåga. Hägglund har en ”ovana” att närmast ”försvinna” i samband med debatter. Han kommer i princip aldrig till sin rätt – han saknar helt enkelt den pondus och utstrålning som krävs för att ”ta plats” och synas.

- Retorisk ”fingertoppskänsla”. Ibland kan Hägglund gå över gränsen i sin iver att vara fyndig – ett exempel på denna svaghet är jämförelsen mellan Stalinism och ”Sahlinism” som Hägglund prövade under 2008. Sådant går sällan hem hos väljarna.

- Ämnesvalet. Detta behöver inte vara en svaghet i och för sig. Det kan också vara ett tecken på politiskt mod. Men, som partiledare bör Hägglund tänka mer på parametern ”acceptans” – det vill säga hur hans talämnen kommer att tas emot av publiken/väljarna. Här har Hägglund en del gemensamt med Lars Ohly som också vågar ta upp ämnen som är obekväma eller ”smala”.

4. Största retoriska utmaning

Hägglund och hans parti balanserar på 4-procentgränsen och fram till valet 2010 kommer detta att prägla Hägglunds retoriska utmaningar där den största kanske är denna:
- Hur ska Hägglund – retoriskt – lyckas med att tydliggöra och profilera KD samtidigt som han upprätthåller ”Allians”-fasaden? Det vill säga: Hur ska Hägglund med hjälp av sin retorik lyckas med att göra KD till mer än ett stödparti till (m)?

5. Sammanfattande kommentar

Göran Hägglund har, som de flesta andra ledare, flera olika profiler (…beroende på sammanhanget). Vi har valt att se på Hägglund i rollen som socialminister i Allians-regeringen. Det vill säga den roll han har haft i samband med huvuddelen av sina framträdanden sedan regeringen tillträdde 2006. Vår summering av Hägglunds retoriska profil (som bygger på Aristoteles vågbrytarteori för ledarskap* ) ser därför ut som följer:

Första linjens honnörsord: Medkännande

Andra linjens honnörsord: Solidarisk
Insiktsfull
Engagerad

Kommentar: Som redan nämnts ovan väljer Hägglund ofta den svåra linjen. Sällan en populistisk dito. Han talar gärna om det som ligger inom det egna fögderiet. Om behovet av satsningar på psyksjuka, om behovet av satsningar på demenssjuka och våra äldre. Ovanstående ”vågbrytare” är vår uppfattning av hur Hägglund vill (!) bli uppfattad – inte hur han faktiskt uppfattas. Av ”benen” förtjänar Insiktsfull en kommentar. Hägglund tar gärna på sig en närmast pedagogisk roll när han talar om sina kärnämnen – han vill (rätt eller fel) skapa ett engagemang kring frågor som de flesta vanliga väljare uppfattar som perifera.

*) Vill du veta mer om Aristoteles vågbrytarmodell för ledarskap kan du gå in på Retoriktorget under rubriken Arkiv.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut