Världen

15 års jakt över

Usama bin Ladin har jagats av Bill Clinton, George W Bush och Barack Obama.
Usama bin Ladin har jagats av Bill Clinton, George W Bush och Barack Obama. Foto: AP / AFP
Tre presidenter och femton år av jakt. När Obama på måndagen kunde meddela att terrorledaren Usama bin Ladin dödats var en segdragen kamp för USA efter många turer över.

Exakt när USA inledde ”jakten på Usama bin Ladin” är det få som vet. Att den saudiska mångmiljonären tidigt betraktade landet i väst som ett hot vet vi, och sannolikt är att amerikanska underrättelsetjänsten haft ögonen på honom lika länge som han hyst agg mot dem.

Redan 1996 utfärdare bin Ladin något som närmast var att likna en krigsförklaring mot USA:

”Situationen i Saudi-Arabien liknar en väldig vulkan som håller på att få utbrott. Och roten till problemet är den fientliga amerikanska ockupationsmakten, som vi måste inrikta alla våra ansträngningar på att bekämpa, döda och utplåna.”

Uppenbart var att al-Qaidas ledare inte var nöjd med situationen i hemlandet. Och skulden lade han på det då Clinton-ledda landet. I februari 1998 proklamerade den religiösa sektionen inom al-Qaida – Internationella islamska fronten för heligt krig (jihad) mot judar och korsfarare – en religiös fatwa mot USA:s närvaro i Saudiarabien:

”Att döda amerikaner och deras allierade - civila såväl som militära - är en personlig plikt för varje muslim i syfte att befria Al Aqsa-moskén i Jerusalem från deras grepp och för att deras arméer ska tvingas bort från alla islams länder, besegrade och oförmögna att hota någon muslim.”

Den 7 augusti 1998 – på årsdagen av USA-soldaternas ankomst till Saudiarabien efter Iraks invasion av Kuwait 1990 – bombades de amerikanska ambassaderna i Nairobi och Dar es Salaam. Clinton-administrationen drog snabbt slutsatsen att Usama bin Ladin var den skyldige och inte ens två veckor efter dåden sköt amerikanska örlogsfartyg kryssningsmissiler mot militära träningsläger i Afghanistan.

I november 1998 kom det formella utpekandet då amerikanska justitiedepartementet anklagade bin Ladin för att ligga bakom bombdåden i Östafrika samt för att leda en konspiration i syfte att döda amerikanska medborgare.

Men säkert är att man haft ögonen på terrorledaren långt tidigare.

Redan 1996 grundades ”Bin Ladin issue station” vars primära uppgift var att spåra Usama bin Ladin. Utöver det samlade man in underrättelser, arbetade för att störa hans ekonomi och – naturligtvis – varnade för hans verksamhet och intentioner.

I februari 2001 kunde således dåvarande chefen för CIA, George Tenet, slå fast att Usama bin Ladin och hans terrornätverk utgjorde ”det mest akuta allvarliga hotet mot USA:s säkerhet”.

Trots det vidtogs inte de åtgärder som så uppenbart krävdes.

– Man kanske höjde beredskapen lite grann, men egentligen skedde inte mycket. Inte ens när säkerhetstjänsten i juli 2001 varnade för att ’en stor attack är nära förestående’ så reagerade man, konstaterar förre DN-korrespondenten Per Jönsson, nu knuten till Utrikespolitiska institutet.

Enligt Jönsson borde alla varningslampor – om inte förr – börjat blinka den 9 september 2001 när den afghanske motståndsmannen Ahmad Shah Massoud dödades i ett attentat.

– Han hade hållit sig undan i femton år. Han var den absolut främste och mest karismatiske befälhavaren i Afghanistan bland de antitalibanska styrkorna. När han mördades borde USA ha förstått att al-Qaida inte såg några gränser för vad organisationen kunde göra.

Den 11 september 2001 kapades så fyra amerikanska passagerarplan. Försvarshögkvarteret Pentagon angreps, liksom World Trade Centers båda tvillingtorn vilka kom att rasa inom loppet av några timmar.

Två dagar senare riktade USA blickarna mot Usama bin Ladin.

– Han utsågs till syndabock trots att man inte kunde lägga fram några som helst bevis. Jag och många med mig konstaterade att fallet då inte skulle hålla i domstol.

– Inte förrän i november snappade man upp ett uttalande från bin Ladin. Där konstaterade han att aktionen mot World Trade Center blev långt över vad man förväntat. De trodde att bara en tredjedel av tornen skulle rasa – men nu försvann de helt. Det var det första beviset, säger Per Jönsson.

Då hade USA:s dåvarande president George W Bush redan uttalat att Usama bin Ladin skulle gripas – död eller levande.

Jakten på al-Qaida-ledaren angavs också som främsta skäl då landet skulle motivera intåget i Afghanistan som skedde redan den 7 oktober 2001. Målet var att helt utrota sittande talibanregim.

– Det målet nådde man snabbt, det tog bara ett par månader. Att gripa bin Ladin har varit svårare, konstaterar Per Jönsson.

Faktum är att USA många gånger inte ens haft kännedom om huruvida Usama bin Ladin verkligen varit i livet eller ej.

– USA vet inte var bin Ladin befinner sig. Vi har varken sett hår eller hud av honom sedan i december, medgav försvarsminister Donald Rumsfeld redan 2002.

Senast han sågs ”live” var den 9 december 2001.

– Det var fram till i går sista gången man kunde spåra honom fysiskt, säger Per Jönsson.

Uppgifter i flera medier gör gällande att Usama bin Ladin bytte gömställe första gången bara minuter efter terrorattacken på Manhattan i New York. Han ska därefter ha förflyttat sig åtskilliga gånger och de som spanat efter honom har inte ens vetat i vilket land han befunnit sig.

I Afghanistan har Tora Bora hört till ett av en handfull områden som särskilt pekats ut som ett ”säkert” ställe att gömma sig på för Usama bin Ladin. Grottsystemet tre mil sydväst om Jalalabad sägs vara försett med både vatten och el och dess ingångar ska vara näst intill omöjliga att upptäcka från luften. Amerikansk militär var därför länge inriktad på att finna terrorledaren just här.

Bergskedjan Kafar Jar Ghar samt Hadibergen hör till andra utpekade områden, men Per Jönsson tror nu att al-Qaida-ledaren begav sig till Pakistan redan i december 2001 – och att han varit där sedan dess.

– Det är vad som påstås. Man tror att han har varit i Quetta, en medelstor stad i centrala Pakistan.

Quetta ligger i de pashtunska delarna av den pakistanska provinsen Baluchistan och antas vara ett av de viktigare gömställena för talibanrörelsen. Här har rörelsens medlemmar, enligt uppgift, kunnat träna och vila i lugn och ro, skyddad av civilbefolkningen.

Att Usama bin Ladin hela tiden haft ett pris på sitt huvud bekommer dem inte, enligt Per Jönsson:

– En hederskod bland pashtuner är att bekämpa sin fiende – men också att skydda den man tagit som sin gäst. Har man gett någon löfte om skydd så skyr man inga medel för att skydda den personen. Då hjälper inte ens 50 miljoner US dollar.

Jakten på Usama bin Ladin har hela tiden gått i vågor. Avgjort viktigast var den för president Bush, något som tydligt märktes strax före valet 2008. De amerikanska attackerna i bergstrakterna mellan Pakistan och Afghanistan ökade då märkbart i antal – även rapporterna om civila dödsoffer intensifierades under en kort period.

USA uppmanade då, liksom tidigare, Pakistan att ta sitt ansvar. Landet valde dock att fördöma amerikanarnas agerande, bland annat sade dåvarande arméchefen Ashfaq Kayani att man inte skulle tillåta utländska trupper på sin mark. Något som Bush, föga förvånande, negligerade.

För honom fanns inget viktigare än att föra hem bin Ladins skalp.

– Om han hade lyckats med det så hade John McCain sannolikt vunnit presidentvalet 2008, menar Per Jönsson.

Samtidigt hade George Bush eftermäle blivit ett annat – sannolikt bättre än i dag.

Men det som för Bush var oerhört prestigefyllt har för Barack Obama varit mindre viktigt.

– För Obama är jakten på terrorism av marginell betydelse. Han har under sin tid som president knappt talat om kampen mot terrorism.

Dock, menar Per Jönsson, har jakten på den så ökände al-Qaida-ledaren ändå fortgått. ”Det är ungefär samma sak som att vi jagar Palmes mördare”, konstaterar han och menar att inte ens en vänsterpartistisk ledare skulle kunna avsluta ett sådant projekt.

Att det inte alltid haft högsta prioritet har likväl varit tydligt.

Med mer eller mindre jämna mellanrum har Usama bin Ladin skymtat på någon video och rapporter om han senaste gömställe har trillat in. Men ingen har med säkerhet kunnat bekräfta att de varit äkta eller säkerställa absolut datum.

Komplicerande faktor har också varit det faktum att USA inte haft fullt stöd lokalt.

– Det är egentligen lite märkligt att USA inte har lyckats gripa bin Ladin tidigare, med tanke på de enorma belopp man satsat på det här. Säkert är att pakistansk säkerhetstjänst har motarbetat dem – det finns ingen annan förklaring.

Men, nu har någon – ovisst vem – brutit mot såväl gällande pashtunsk hederskodex samt eventuellt löfte gentemot talibanerna.

– Det finns ingen annan förklaring, säger Per Jönsson – och konstaterar att ”jakten på bin Ladin” gjort att USA helt förlorat den ställning landet en gång hade.

– USA är bara en skugga av det man var för tio år sedan. Den ställning som landet hade i världen och Mellanöstern har fullkomligt raserats.