13:51 När hon vände sig om såg hon en mörkklädd person och en person som satt ned på marken. "Det ser ut som om personen som sitter ned skjuts. Då börjar jag förstå allvaret."
13:49 När hon kommer till strandkanten ser hon att flera personer kastar sig i vattnet och simmar ut från ön. Hon följer deras exempel.
13:47 Efter ett tag slår det henne att hon har en mobiltelefon på sig. Hon ringer sin far och säger att hon tror hon blivit skjuten. Det vissar runt öronen när kulorna svischar förbi.
13:42 17-åringen berättar att en stor grupp samlats nedanför tältplatsen. Hon och hennes kompis gick dit för att höra vad som hänt. "Plötsligt började någon att skjuta. Vi började springa. Man kunde se hur kulorna slog ned i marken." 17-åringen sprang för sitt liv. Hon känner en smärta i benet.
13:37 "Jag hade fått pratat med min far i telefon och fått veta att min familj i Oslo var oskadda efter bombattentatet", säger 17-åringen. Hon säger att hon och hennes kompisar ville åka hem till Oslo. De tyckte inte det var kul att stanna kvar när det ägt rum ett bombattentat - de vill hem till sina respektive familjer.
13:35 En 17-årig flicka hörs via telefon från USA.
13:32 21-åringen säger att han har skuldkänslor för att han klarade sig tillskillnad från sin vän. Åklagare Svein Holden frågar honom om han tror att han skulle klarat av att simma med den livlöse kamraten till fastlandet, men det tror inte 21-åringen att han skulle ha klarat av.
13:29 Breivik rör inte en min under 21-åringens vittnesmål. Han sitter, som han brukar, med en bläckpenna i högerhanden. Då och då gör han anteckningar på ett papper framför sig.
13:25 21-åringen berättar med tårar i ögonen om sin vän som inte orkade simma utan drunknade i Tyrifjorden. Han torkar bort tårarna i ögonen, men har svårt att får fram orden.
13:15 21-åringen berättar hur det rådde kaos på ön utan att ungdomarna visste riktigt vad som hänt. Senare kommer vad han och de andra uppfattar vara en polisman gående. En person som går Breivik till mötes, som för att välkomna honom, blir omedelbart nedskjuten. De övriga ungdomarna försöker fly.
13:14 En 21-årig man sitter nu i vittnesbåset.
13:12 Breiviks försvarare gjorde före lunchpausen klart att Breivik ville kommentera vittnesmålen. Nu säger de att Breivik vill vänta med sina kommentarer.
12:09 Rätten tar paus till klockan 13.10.
12:07 Efter lunch ska Breivik kommentera vittnesmålet.
12:03 Vilken stämning befann sig Breivik i? frågar Vibeke Hein Bæra. 32-åringen säger att han gav ett lugnt intryck.
11:57 Breiviks advokat, Vibeke Hein Bæra, frågar 32-åringen var Breivik stod under överfärden med M/S Thorbjørn och vad 32-åringen reagerade på. Han säger att det tar fem-tio minuter att köra färjan från fastlandet till ön. Under den tiden lade 32-åringen märke till att magasinet på Breiviks pistol var längre än normalt hos polismän. Han tänkte inte mer på saken.
11:52 Breiviks advokat, Geir Lippestad, ber 32-åringen redogöra för hur dörrarna och fönstren barrikaderats. Denne förklarar att man satte madrasser och bord för fönstren. Fönstren låg ungefär två meter ovanför marken.
11:47 "Jag har det inte så bra i dag. Jag sover dåligt, har mardrömmar och koncentrationsproblem", säger 32-åringen på åklagare Inga Bejer Enghs fråga om hur han mår. "På nyårsafton gömde jag mig i källare för att slippa höra fyrverkerierna." Han är i dag sjukskriven. 32-åringen avstår också från att köra bil. "Jag känner att jag befinner mig i en mörk tunnel där mina vänner är ljusglimtarna."
11:40 Polisen förde de överlevande till fastlandet. På vägen över ser 32-åringen en mängd döda ungdomar.
11:37 Poliserna trodde att det fanns flera gärningsmän på ön. Efter att Breivik gripits genomsöktes därför ön på jakt efter medbrottslingar.
11:33 När poliserna anlände till platsen beordrar de 32-åringen att lägga sig ned på golvet. Han försöker prata med poliserna, men får inte någon direkt respons.
11:21 Efter att Breivik avlossat två skott mot huset fortsätter han mot huvudbyggnaden på ön, men det vet inte de som barrikaderat sig i skolbyggnaden.
11:19 Det började ringa i mobiltelefoner i byggnaden. 32-åringen kryper fram till en telefon. Det står "Mamma" på skärmen. Han svarar inte.
11:13 "Flera hyperventilerade", säger 32-åringen.
11:10 Han sitter med vänster axel mot dörren. Genom ett fönster ser han hur en svartklädd man går mot dörren. Han går långsamt mot dörren, känner på dörrhandtaget. "Två sekunder senare sköt han", säger 32-åringen.
11:03 När skottlossningen utbryter ropar han åt ungdomarna att springa till skolbyggnaden. Där barrikaderar de dörrar och fönster.
10:55 Väl framme på ön vill Breivik ha hjälp att frakta sin koffert med bil. 32-åringen gick i förväg och mötte polismannen Trond Berntsen, 51, som varje sommar fungerat som vakt på ungdomslägret. Berntsen tycker det är konstigt att en polis anlänt till han. Han går för att möta Breivik som var förklädd till polisman. 32-åringen går mot sitt tält.
10:44 32-åringen berättar om hur en man i polisuniform begärde att få åka med färjan över till Utøya. 32-åringen frågade mannen - en förklädd Breivik - om det gick bra att han följde med över till ön varpå Breivik svarade ja. Han hjälper honom med Breiviks väskor. "Jag kände att den var ganska tung." Han tycker magasinet till Breiviks pistol ser konstigt ut - det är längre än normalt.
10:29 Nästa vittne som ska höras i rättssalen är en 32-årig man som var med ombord på färjan M/S Thorbjørn som förde Breivik från fastlandet till Utøya. Han representerade Norsk Folkehjelp - LO:s humanitära solidaritetsorganisation.
10:20 Rätten tar paus till klockan 10.40.
10:14 Hon säger att hon efter massakern glädjer sig åt att AUF fått många nya medlemmar, att medlemmarna varit bra på att stötta varandra. Hon säger sig att hon fullföljt sina studier. Åklagare Svein Holden säger att hon verkar vara mer optimistisk än de flesta drabbade. Det får 22-åringen att skratta. Hon säger att det inte alltid är bra med henne och att hon mått väldigt dåligt av det som hänt.
10:12 På sjukhuset talar hon med en kvinna. "Vi talar om väldigt märkliga saker", säger hon.
10:08 När 22-åringen fördes i land började omfattningen av massakern att gå upp för henne. Hon såg ett stort antal kroppar ligga på marken, däribland en pojke som skjutis i ansiktet. Hon träffar en av sina närmaste vänner. "Jag säger 'jag älskar dig, jag älskar dig' 20 gånger. Hon säger 'Vi klarade oss'". 22-åringen säger till sin vän att inte titta på henne för att inte bli traumatiserad av hennes svåra skador. Då säger vännen "Nej, XX (22-åringens namn), du är väldigt vacker." 22-åringen säger att hon under hela tiden fram till dess att polisen anlände var övertygad om att hon skulle dö. "Det är inte farligt att dö, det är som att somna", intalade hon sig själv.
10:05 När hon visar var hon träffades i ansiktet säger åklagare Svein Holden att det inte är lätt att se skadan. "Jag sminkar mig bra", säger 22-åringen och får på nytt rätten att skratta. Hon visar även på sina armar var kulorna träffades. Hon har ett långt är från handleden till armbågen på ena armen.
9:54 När hon träffades i armarna och käken tänkte hon att det ändå kan gå bra. Men så träffades hon av ett skott i bröstet. Hon flydde från kafébyggnaden och började känna sig svag. "'Jag har blivit skjuten, jag har blivit skjuten, jag kommer att dö', ropade jag", säger 22-åringen. Hon kollapsade. Men en vän till henne lyfter upp henne och flyr med henne i sina armar. "Jag har aldrig sett någon springa så snabbt och vara så stark", säger 22-åringen. Hon svarar ivrigt på åklagare Svein Holdens frågor. Trots att hon vittnar om hur flydde för sitt liv och den dödsångest hon känder får hon rättens ledamöter och åhörarna att skratta flera gånger.
9:53 Kvinnan säger att hon trodde skotten kom utifrån och att Breivik sköt på måfå. Senare har hon fått veta, säger hon, att Breivik i själva verket lutade sig över pianot och sköt de som tagit sin tillflykt dit. Åklagare Svein Holden frågar var hon fått den informationen ifrån. Hon säger att hon läst det i brottsutredningen.
9:46 22-årigingen hörde hur folk sprang. Hon säger att de hörde smällar och blev rädda. De rullade fram ett piano och gömde sig bakom det. Många tankar for genom hennes huvud. Hon funderade på om det var frågan om en skolmassaker, säger hon.
9:45 En 22-årig kvinna har nu tagit plats i vittnesbåset.
9:32 17-åringen har sedan massakern haft koncentrationssvårigheter och sömnproblem. Hon säger att hon är på sin vakt hela tiden. Hon får i dag hjälp av psykologer för att behandla det trauma hon upplevt.
9:30 När polisen senare anlände och hon fördes i land såg hon flera av sina vänner ligga döda på marken.
9:29 När hon flydde från skolbyggnaden ven kulorna runt omkring henne. Hon träffades av ett skott i ena armen.
9:24 Hon tog sin tillflykt till en skolbyggnad där hon gömde sig i ett sovrum tillsammans med fyra andra. Att Breivik närmade sig hörde de genom att skotten lät högre och högre. Han sköt genom fönstret och ungdomarna skrek, berättar 17-åringen. Hon var övertygad om att den skytten skulle komma in i byggnaden.
9:17 17-åringen berättar hur en pojke ropade "spring, spring, spring!". Hon och hennes vänner började springa från en annalkande Breivik.
9:16 En 17-årig flicka sitter nu i vittnesbåset.
9:12 15-åringen sköts med flera skott när hon försökte fly från tältlägret. Hon träffades i högra axeln, ena armen och i magen. Hon hade fyllt 14 år bara några veckor tidigare. Rätens ordförande, Wenche Arntzen, har bilder på skadorna framför sig, men dessa visas inte upp i rättssalen.
9:09 Åklagare Svein Holden redogör för en 15-åriga flickas skador. Hon finns inte på plats i rätten.
9:01 Rättens ordförande, Wenche Arntzen, tar upp det sändningsförbud som överklagats av medier. Frågan är om Breiviks eventuella kommentarer till offrens vittnesmål ska få sändas av tv och radio.
8;59 Breivik kommer in i rättssalen. Han är för dagen klädd i vit skjorta, ljusblå slips och svart kostym. Han tittar på åhörarna - de anhöriga, offer och journalister som finns i rättssalen. Pressfotografernas kameror smattrar. När Breivik satt sig på sin plats bredvid sina advokater låser en polisman upp hans handfängsel.