2000-talets sjörövare

Vem inbillade sig att världens regeringar 2009 skulle förklara ett nytt "Krig mot sjöröveriet" - efter Kriget mot terrorismen och Kalla kriget mot kommunismen?

Men så tycks vara fallet. Ett par dussin örlogsfartyg från USA, EU, Kina, Ryssland etc är redan på plats i Indiska oceanen utanför Afrikas horn och åtskilliga fler - bland annat tre svenska - på väg.

Mindre tydligt är vad det är för slags fiende man kämpar mot. Tämligen få kapare har gripits. De bilder man ser visar magra män i enkla kläder i mindre öppna båtar, om än med stora utombordsmotorer därbak.

Samtidigt får vi veta att piraterna har håvat in motsvarande hundratals miljoner kronor i lösesumma bara under förra året och att en vanlig ersättning från försäkringsbolagen för varje kapat fartyg ligger på fem tio miljoner kronor. Någonstans hamnar de där pengarna. Och i det urfattiga landet Somalia handlar detta om oerhörda summor.

Den mest spridda föreställningen är att de somaliska sjörövarna helt enkelt är vanliga fattiga fiskare som förlorat sitt levebröd och därför har tvingat slå sig på rånverksamhet till havs.

Bakgrunden är lika tragisk som begriplig. Den somaliska centralregeringen bröt samman 1991 och i det efterföljande permanenta kaoset har ingen organiserad kustbevakning funnits. Snart dök stora utländska fiskefartyg upp och började dammsuga vattnen utanför Somalia - numera anses bland annat tonfisk, räkor och hummer för mer än motsvarande två miljarder kronor tjuvfiskas upp varje år av främmande storfiskare.

Samtidigt började anonyma fartyg dumpa allsköns farligt skräp från Europa och Östasien i de somaliska vattnen - kärnavfall, bly, kadmium, kvicksilver och andra tungmetaller. Det förstörde gradvis fisket, särskilt efter att tsunamikatastrofens svallvågor 2005 slog sönder många av tunnorna och sköljde upp innehållet på stränderna.

Det var här sjöröveriet började, enligt många experter och lokala observatörer. Somaliska fiskare beväpnade sig för att skrämma bort de främmande fartygen, eller åtminstone utkräva "skatt" av dem. De kallade sig till och med "Somalias frivilliga kustbevakning", och att döma av spridda opinionsmätningar gav en stor majoritet av somalierna "starkt stöd åt sjöröveriet som ett slags nationellt försvar".

Och så rullade det på, fast det som först kallades "skatt" efterhand blev renodlad privat utpressning mot alla sorters fartyg och rederier. Pirateriet blev ett yrke, inte enbart för tidigare fiskare, som efterhand krävde utbildning eller åtminstone yrkespraktik. Svensk-somaliern och statsvetaren Abdirisak Aden skriver på debattsajten Newsmill att hela verksamheten har fått bisarra inslag:

"En del av de unga människor - vi talar om tusentals ungdomar - som flydde (inbördeskrigets kaos) har i brist på bättre sökt sig till vad man i Somalia kallar 'Piratakademien'. Att bli upptagen i Piratakademien är väldigt fint, lite som att komma in på Handelshögskolan i Sverige. På Piratakademien praoar man på ett piratskepp i förhoppning om att bli accepterad som fullvärdig pirat. Man flyttar till piraternas kuststäder, framför allt Eyl och Haradhere, där ekonomin blomstrar tack vare piratverksamheten."

Här nuddar Aden vid en annan, allt vanligare föreställning om de nya somaliska sjörövarna: att de är yrkeskriminella, ett slags "havets professionella banditer". Ett typiskt uttryck för detta synsätt gavs i en intervju i går med Nikolas Gvosdev, professor i nationalsäkerhetsforskning vid amerikanska örlogsakademien:

- Vi måste sluta att tänka på somaliska pirater som enkla fiskare med enkla automatkarbiner. Flertalet av piraterna i dag är inte före detta fiskare utan helt enkelt privata krigare. Piratorganisationerna som opererar från Eyl och andra platser blir allt mer sofistikerade i sina angrepp. De riktar inte bara in sig mot fartyg nära kusten eller i Adenbukten utan opererar 50-100 mil ut i Indiska oceanen.

- När 20 procent av alla de jättelösesummor som de inkasserar återinvesteras i större och bätte båtar, GPS-navigeringssystem, satellittelefoner och underrättelsekällor över hela Mellanöstern, ja då förstår man att somaliska pirater numera är i stånd både att undvika internationella örlogsfartyg i området och att leta efter nya byten."

Så vilken föreställning om de somaliska piraterna är riktig, eller den riktigaste. Både och, kanske.

I en unik intervju för nyhetsbyrån Reuters i januari berättade den 39-årige somaliern Yassin Dheere om sitt äventyrliga liv. Först var han faktiskt fattig fiskare. 2003 var han med om att kapa sitt första fartyg, en stor arabisk fiskebåt. Det gav kaparna 50.000 dollar, då en för dem fantastisk summa. Så han fortsatte, byggde upp en "omåttlig" förmögenhet. Och nu har han gått i land, berättar Yassin Dheere i minst sagt avslöjande ordalag:

- Nu har jag anställda som sköter verksamheten. Nu är jag finansiären. Jag får in mina pengar och jag behöver inte lämna Eyl. De senaste månaderna har jag inte själv farit ut på havet för att kapa fartyg. Det är mitt anställda gäng som är ute till sjöss och jag sköter deras finanser, köper racerbåtar och vapen, vadhelst de behöver. Vi har förändrat vårt arbetssätt i Indiska Oceanen med nya kapningsstrategier och med GPS och annan modern utrustning som visar oss var örlogsfartygen befinner sig.

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut