Beväpnad polis patrullerade på fredagen utanför Lonmingruvan, belägen tio mil nordväst om Johannesburg, efter vad som beskrivs som den blodigaste polisinsatsen sedan apartheidsystemet, skriver Reuters.

Dagen innan öppnade polis eld med automatvapen när 3.000 gruvarbetare, som strejkade för högre löner, ignorerade order om att skingras.

President Jacob Zuma sade att han var "chockad och förfärad" över polisens aktion, och avbröt på fredagen sitt besök vid ett toppmöte i Maputo, Mocambique, för att omedelbart bege sig till gruvområdet. Enligt polisministern Nathi Mthethwa agerade säkerhetsstyrkorna i självförsvar och ska ha öppnat eld först efter det att gruvarbetarna skjutit mot dem.

Händelsen träffar en smärtpunkt i det sydafrikanska samhället, och många ställer sig frågan hur detta kunde ske. Arvet från frihetskämpen Nelson Mandela har solkats ned, och dagstidningarna fylls av rubriker som "Dödens fält" och "Polisen går in för att döda".

– Att detta kunde hända i ett fritt demokratiskt Sydafrika trodde man var fullständigt otänkbart – även om det sydafrikanska samhället är fyllt av starka spänningar framför allt mellan de som har det gott ställt och de som har låga inkomster, säger den tidigare Afrikachefen vid Sida, Sten Rylander, till TT.

I en sydafrikansk radiostation drogs på fredagen paralleller till massakern i kåkstaden Sharpville utanför Johannesburg 1960, då poliser sköt ihjäl 50 svarta demonstranter.

En bidragande orsak till att våldet trappades upp vid gruvan kan sökas i den rivalitet som uppstått mellan två olika gruv-fack. Ett nystartat fackförbund utmanar det 25 år gamla Gruvarbetarförbundet, som har nära band till ANC, och det nya fackförbundets ledare anklagas för att ha uppviglat massorna genom sina slagord om att de är beredda att dö för sin rätt.