Hiv-epidemin i Libyen är den hittills största dokumenterade i historien vad avser sjukhusöverförd smitta. Den har drabbat mer än 400 barn varav ett 50-tal har avlidit. Ett 20-tal mödrar har också insjuknat.
Epidemin bröt ut på El-Faths barnsjukhus i landets andra stad Benghazi. Den avslöjades i november 1998 av den libyska tidskriften La som senare lades ned.
Libyen begärde hjälp från Världshälsoorganisationen (WHO) och en krisgrupp med hiv/aids-experter anlände i december 1998. Gruppen skrev en ännu hemlighållen rapport om situationen.
I rapporten framhålls att epidemin hade börjat innan de dödsdömda utlänningarna hade börjat arbeta. Dåliga smittskyddsrutiner vid sjukhuset anges som främsta orsak till epidemin, till exempel att det inte fanns engångsnålar för injektioner.
En palestinsk läkare och fem bulgariska sjuksköterskor har utpekats som ansvariga för epidemin och sitter fängslade. De har i samtliga instanser dömts till döden, men undgår nu avrättning.
Föräldrar har krävt mångmiljonbelopp i dollar av framför allt EU för sina sjukdomsdrabbade barn.