I ett underjordiskt garage i Bryssel sitter 24-årige Amed Bobobarry från Guinea på en madrass. Som en sista utväg hungerstrejkar han för att få uppehållstillstånd i landet.

- Jag kommer att fortsätta tills jag får pappren eller dör, säger Bobobarry, som slutade äta för två månader sedan.

Han inledde strejken tillsammans med ett drygt hundratal andra migranter från Afrika och Latinamerika. Under veckorna som har gått har flera hundra anslutit sig, och sedan i början av april omfattar strejken över 600 människor.

Flera läkare har uttryckt oro över demonstranternas hälsa och varnar för "svåra komplikationer som kan leda till döden" till följd av svälten.

- Omkring 20 personer har blivit tillsagda av läkare att de måste avbryta strejken, annars dör de, berättar protestledaren Omar Diarra, men konstaterar att alla har valt att fortsätta.

- Det är ett desperat handlande, men vi har inget alternativ. Myndigheterna är totalt döva, säger Diarra.

Volontärer förser demonstranterna med sockerblandat vatten och te, vilket är den enda näring de får i sig.

Men de strejkandes umbäranden ser inte ut att ge önskad effekt — trots hungerstrejkens omfattning vägrar myndigheterna att ge efter för kraven på uppehållstillstånd.

- Det finns inget annat sätt att stoppa det här än att avsluta strejken, fastslår migrationsministerns talesman Rolf Falter.

- Nu är det omkring 500 som hungerstrejkar. Om vi ger med oss kommer de snart att vara 5 000, och sedan 50 000, hävdar han.

I mars förra året kom de fem partierna i Belgiens koalitionsregering överens om en ny invandringspolitik. De föreslog ett poängsystem som skulle ge uppehållstillstånd baserat på hur väl integrerad den sökande var i det lokala samhället.

Ett år senare har programmet kört fast.