Mellan en och två afghanska kvinnor av tio kan läsa och skriva. Det beror främst på konsekvenser av trettio års krig och de sociala, religiösa och traditionella förhållandena i det afghanska samhället.
Sverige bidrar med över 100 miljoner kronor per år för skolutbildning i Afghanistan. Målet är att 50 procent av skolbarnen ska vara flickor. I dag är flickors deltagande mellan 35 och 40 procent. De får lära sig läsa och skriva och lära känna sina mänskliga rättigheter för att få en bättre ställning i samhället.
Utbildning var ett av de ämnen som diskuterades vid en konferens som anordnades av Svenska Afghanistankommittén och Utrikespolitiska institutet på torsdagen.
Antalet skolavhopp är högt bland flickorna. Många av dem lämnar skolan mellan årskurs fyra och sju. Enligt Torbjörn Pettersson, generalsekreterare på Svenska Afghanistankommittén, är skälen att flickor behöver göra någonting annat för att försörja sig, att de inte klarar skolan eller att de gifter sig.
Men räcker fyra års skola för att förstärka kvinnors ställning i samhället?
– Det räcker inte till ett idealt samhälle men till ett bättre. Fyra års skola är bättre än ingenting, säger Torbjörn Pettersson.
Skolgång i Afghanistan innebär ett enkelt klassrum med ett fåtal läroböcker och i flesta fall en lärare med några få års skolutbildning och utan lärarutbildning. Där ska barn lära sig läsa och skriva. Den afghanska skolan liknar inte på något sätt den svenska skolan, men i ett land utan väl fungerande samhällsfunktioner gäller det bara att få barnen att komma till skolan.
– Utbildning är mer än att läsa och skriva, målet med utbildningen är att bli en aktiv medborgare, men vi har inte kommit dit än. Jag ser våra insatser som en start, berättar Sofia Orrebrink, utbildningshandläggare på Sida.
I dag vill många afghanska familjer skicka sina pojkar och flickar till skolan, men den sociala bakgrunden, traditionen, ekonomin och otryggheten hindrar dem att göra så. Skolor måste ligga nära hemmet för att familjer ska kunna – och våga – skicka sina döttrar till skolan.
Sveriges bistånd till utbildning i Afghanistan satsas mest genom Svenska Afghanistankommittén och Unicef. Målet är att bygga byskolor i varje by, att bygga toaletter och murar runt de befintliga skolorna. För att öka kvaliteten i skolorna behöver man skaffa fram läromedel och utbilda lärare. Men Sverige kan inte hjälpa afghanerna för alltid. Därför är det viktigt att den afghanska regeringens egen kompetens höjs.
– Vi vill stå på två ben. Vi vill vara säkra på att där finns skolor och läromedel samt att barnen går till skolan, men vi vill också öka utbildningsministeriets kapacitet, för långsiktigt ska de sköta skolorna själva, säger Sofia Orrebrink.
Sveriges och andra biståndsorganisationer har möjliggjort för sex miljoner afghanska barn att gå till skolan, men det är fortfarande långt ifrån Sveriges önskemål att 50 procent av eleverna ska vara flickor. Det är sorgligt tycker Kamela Sair, rådgivare för mödra- och barnhälsovården på Svenska Afghanistankommittén i Kabul, men hon är glad över att 65 procent av universitetens studenter är kvinnor. Hon berättar att afghanska kvinnor vill utbilda sig och ha egen inkomst. Varje afghansk kvinnas önskemål är fred, och med freden kommer andra möjligheter.
– Vi afghanska kvinnor tror på vår kapacitet, det tar tid att nå förändringar. På kort sikt är det omöjligt att situationen blir likadan för oss som för kvinnor i Sverige, det förändras successivt, säger Kamela Sair.