Rum 226, där presskonferenser normalt hålls i FN-högkvarteret, visar sig vara för litet för journalistuppbådet så presskonferensen flyttas till en större lokal.
Han kommer in i den stora konferenssalen iklädd ljust kostym och skjorta utan slips, ler snällt mot fotoblixtarna och reciterar sedan några verser ur koranen.
"The Ahmadinejad Show" har inletts.
Under en timslång presskonferens demonstrerar den iranske ledaren hur han kan möta frågor från världspressen genom att undvika konkreta svar, ställa retoriska motfrågor och attackera framförallt USA.
Han talar hela tiden stillsamt och vänligt utan att någon gång höja rösten.
Kan han verkligen garantera att Iran inte utvecklar kärnvapen som USA hävdar?
Ahmadinejads svar är att undra varför han skulle vilja ha en atombomb. Det är ju ett föråldrat vapen. Om kärnvapen vore något att ha skulle de väl ha hindrat Sovjetunionens sönderfall och varför inte även 11 septemberattacken och den palestinska intifadan.
Han upprepar att Iran bara är ute efter fredlig kärnkraft och att det inte finns något i ickespridningsavtalet, NPT, som förbjuder detta. Han inbjuder på stående fot nyhetsmedierna att själva komma och titta på vad som finns i Irans nukleära anläggningar och frågar förstås om USA är berett att göra detsamma.
Så accepterar Iran FN-resolutionen 1701 om vapenvila i Libanon som föreskriver ett vapenembargo, inklusive stopp för leveranser till Hizbollah?
Iran lägger sig inte i Libanons inre angelägenheter, säger Ahmadinejad. Iran ger bara ett andligt stöd.
Hur är det då med hans uttalande att Israel bör sopas bort från kartan?
Ahmadinejad säger att han bara är emot ockupation, aggression och våld. Presidenten som ifrågasatt att Förintelsen ägt rum säger att han inte har något emot judar. Han respekterar judar liksom alla andra människor. Det palestinska problemet måste spåras till andra världskriget, de brittiska imperialisterna och sionisterna.
Så där håller det på. Ahmadinejad upprepar att han är för fred, rättvisa och kärlek i världen.
Och han har kunnat ta sitt budskap inte bara till FN-högkvarteret. Han har även i New York kunnat möta delar av USA:s utrikespolitiska etablissemang hos tankesmedjan Council in Foreign Relations trots protester från högsta nivå i USA: s utrikesdepartement.
Det ser också ut som att han kunnat utnyttja de motsättningar som finns i FN:s säkerhetsråd om hur Irans nukleära program ska hanteras.
Trots att en fastställd tidsgräns löpt ut fortsätter EU-ledda samtal utan att Iran visat några tecken att följa villkoret att upphöra med anrikningen av uran. USA har fått lägga sina krav om sanktioner på hyllan.
Ahmadinejad kan tänka sig att acceptera förhandlingar, säger han. Men bara om sanktionshotet tas bort.
Den iranske presidenten visar också sitt pr-sinne när han vänder sig direkt till det amerikanska folket som, det vet han, liksom iranierna söker fred och rättvisa. Det är bara USA:s regering det är fel på.
Ja, Ahmadinejad tackar till och med New York-borna och New York-polisen som visat sådant tålamod med de trafikstockningar som orsakats när världens ledare kommit till FN-mötet. Det måste vara fina människor. Han vill gärna komma tillbaka och tala med dem direkt på gatorna.