Om Irans president får som han vill kan den islamiska republiken få sina första kvinnliga ministrar någonsin.
Irans ultrakonservative president Mahmoud Ahmadinejad överraskar rejält när han nu nominerar tre kvinnor som ministrar i sin nya regering.
Ahmadinejad har just tillkännagett på statlig teve att han tänker nominera Marzieh Vahid Dastgerdi, en 50-årig gynekolog, till hälsovårdsminister och Fatemeh Ajorlu, en 43-årig parlamentsledamot, till välfärds- och socialminister. Han sade också att han tänker nominera ytterligare minst en kvinna till en ministerpost.
Om parlamentet godtar utnämningarna kommer Islamiska republiken Iran att få sina första kvinnliga ministrar sedan revolutionen 1979.
Irans senaste kvinnliga minister, Farrokhroo Parsay, satt i schahens regering från 1968 till 1977. Hon avrättades för anklagelser om korruption när den islamistiska regimen tog makten två år senare.
Ahmadinejads besked uppfattades omedelbart i Iran som ett försök att minska misstron bland många kvinnliga väljare efter det omtvistade och uppenbarligen förfuskade presidentvalet den 12 juni.
Sannolikt har också presidenten tagit intryck av att hans främsta motkandidat, Mir Hossain Mousavi, väckte stor och positiv uppmärksamhet när hans hustru Zahra Rahnavand spelade en nyckelroll för att lyfta fram kvinnofrågor under valkampanjen.
Dock kommer många iranier att avfärda Ahmadinejads utspel och hävda att det inte får någon reell politisk betydelse eftersom både Dastgerdi och Ajorlu anses vara extremt konservativa och knappast tillför regeringen något nytänkande i termer av kvinnofrigörelse.
Ändå anser somliga iranska bedömare att det är ett politiskt skickligt drag av den omstridde presidenten.
"Ahmadinejads nominering av tre kvinnor till regeringen framstår som en fullfjädrad reformistmanöver. Det är onekligen ett smart grepp som motsäger bilden av Ahmadinejad som en antireformistisk reaktionär. Hans reformistiska opponenter anklagar honom nu för att 'stjäla' reformisternas agenda, skriver exempelvis den politiske analytikern Kaveh Afrasiabi på nättidningen Asia Times hemsida.