Irans kärnenergiprogram står i fokus när världens stats- och regeringschefer möts i FN-skrapan i veckan. President Mahmoud Ahmadinejads tal ger en försmak av vad som väntar i de kommande förhandlingarna med stormakterna i oktober.
Kärnenergiprogrammet har blivit en nationalsymbol. Och en sådan kan man inte kompromissa kring. Det har den iranska regimen tydligt visat.
Mahmoud Ahmadinejad är i New York för att tala inför generalförsamlingen och för att diskutera med USA och de andra stormakterna. Inte om det iranska kärnenergiprogrammet, för där finns inget mer att säga eftersom det enbart är för civil användning enligt Ahmadinejad, men väl om globala säkerhetsfrågor.
USA och deras allierade hoppas däremot på att kunna prata om det iranska programmet. Dessutom kommer de att trycka på för hårdare FN-sanktioner mot Iran om regimen inte går med på att tillåta FN:s inspektörer i landet. Sanktioner, men det finns också diskussioner kring en eventuell militär attack för att slå ut Irans olika anläggningar.
Problemet för USA är bara ett en sådan operation skulle vara mycket svår att genomföra. Ingen vet hur många underjordiska anläggningar som finns och Iran har dessutom kapacitet att ge igen. President Ahmadinejad har hotat med att hugga händerna av alla som ger sig på Iran.
– Ingen makt i världen är dumdristig nog att attackera Iran nu när vi har mer erfarenhet och mer makt än någonsin tidigare, sa han nyligen i samband med en militärparad där de lokalt producerade Ghadr, Sejil och Shahab-3 långdistansmissiler visades upp.
Flera experter tror att Iran skulle kunna anrika tillräckligt mycket uran för en bomb inom några månader. Däremot finns inte de stridsspetsar som ska bära uranet.
Även om han ser ut att njuta av uppmärksamheten så har Mahmud Ahmadinejad det inte så lätt just nu. Han för ett flerfrontskrig. Inte nog med att internationella samfundet pressar på och landet hotas med ännu hårdare sanktioner, han har också en stark motståndsrörelse emot sig i Iran efter det ifrågasatta presidentvalet i juni. En påminnelse om det motståndet mötte honom utanför FN-skrapan där över tusen exiliranier protesterade under onsdagen.
Iran har redan ett antal FN sanktioner emot sig. Bland annat gäller det alla föremål och all utrustning som är kopplad till urananrikning eller till kärnvapen. Dessutom har en rad personer som har koppling till programmet fått sina tillgångar frysta.
Frågan är vad ytterligare sanktioner skulle få för konsekvenser. De skulle slå hårt mot befolkningen, samtidigt som de regimtrogna revolutionsgardet och Basijmilisen troligen skulle tjäna på sanktionerna. De militära organisationerna verkar som ett gemensamt konglomerat och kontrollerar exporten och importen i både den officiella och den svarta ekonomin.
Förväntningarna på samtalen i New York i veckan är mycket låga. Inte heller är det troligt att samtalen den första oktober kommer att ge något genombrott, men som en amerikansk diplomat sa: ”det är i alla fall ett litet steg.”