Med ett fryst korruptionsåtal i bagaget gör sig Berlusconi nu redo att växa och få mer inflytande i EU och i det nya Europaparlamentet.
Den 22 mars slogs de två största regeringspartierna ihop, Berlusconis Forza Italia och högerpartiet Alleanza nazionale, AN. Därmed växer Berlusconis makt åtskilligt eftersom han nu är ensam ledare för det nya partiet Popolo della libertà, PDL (Frihetens folk).
Ur svenskt perspektiv är framgångssagan Berlusconi inte helt lätt att förstå. Svensk-italienaren Bruno Tiozzo, politisk sakkunnig hos Berlusconis EU-minister Andrea Ronchi, påpekar för DN att varken intressekonflikten eller korruptionsmisstankarna är frågor som engagerar Berlusconis väljare.
– Italien har ingen tradition av en objektiv nyhetsrapportering. I en dagstidning finns det inte stor skillnad mellan ledare och vanlig nyhetsplats. Därför reagerar inte italienarna på att Berlusconi har politiskt inflytande över olika medier.
När det gäller korruptionsmålet – Berlusconi är misstänkt för att ha gett 600.000 dollar till den brittiske advokaten David Mills som tack för att denne vittnat falskt i en tidigare rättegång där Berlusconi stod åtalad – är det märkligt tyst kring detta.
Berlusconi har fått immunitet tack vare sin justitieminister. Det är inte en fråga som berör italienarnas vardag, tillägger Bruno Tiozzo. Han påpekar att förtroendet för rättsväsendet är lågt i Italien och att Berlusconis väljare föredrar att staten bekämpar våldsbrott än utreder ekonomisk brottslighet, som många tar lätt på.
Statsvetaren Gianfranco Pasquino vid Bolognas universitet talar om Berlusconi som en person som det är lätt för italienarna att identifiera sig med. Han är som den centrale anfallsspelaren i fotbollslandslaget och en referenspunkt för många italienare.
– Det är en ambitiös och ihärdig person, som omger sig med skämtsamma historier och som inte respekterar lagar och förordningar särskilt mycket. Italien har utvecklats i den riktningen och inte bara de senaste femton åren.
Professor Pasquino tillägger att Berlusconis framgångar motsvaras av en blek opposition. Den nya oppositionsledaren för demokraterna Dario Franceschini är kanske tydligare men inte mycket mer karismatisk än företrädaren Walter Veltroni:
– Berlusconi är därför premiärminister ”by default” som engelsmännen säger. I brist på bättre.
Silvio Berlusconi kandiderar till valet i Europaparlamentet i juni, har han meddelat. Med all sannolikhet blir han den ende av Europas premiärministrar som på detta sätt ställer upp och agerar vallokomotiv. Han har förstås inte för avsikt att lämna regeringen för Strasbourg, men på detta sätt höjer han intresset för EU-valet i Italien.
– Ett typiskt Berlusconidrag och ganska genialiskt. Berlusconi har nu alla förutsättningar att radikalt stärka och öka sitt inflytande i Europa, säger Andrea Ambrogetti, presstalesman för ett antal av Italiens demokrater i EU-parlamentet i Strasbourg.
Berlusconis nya parti PDL kan mycket väl bli det näst största i det nya EU-parlamentets konservativa och kristdemokratiska grupp EPP efter Tysklands CDU-CSU.
Detta av flera skäl. Berlusconi får ett automatiskt tillskott eftersom Alleanza nazionales parlamentariker i fortsättningen (för närvarande är de åtta) kommer med i EPP, medan de tidigare var med i det högerextrema Nationernas Europa. Samtidigt har Storbritanniens konservativa Tories valt att gå ur EPP.
Det är en Berlusconi som vädrar morgonluft i Europa. Det är inte uteslutet att Italien för första gången kan få talmansposten i det nya parlamentet. Berlusconis kandidat är Mario Mauro som redan suttit tio år i parlamentet.
Det skulle vara en tjusig revansch för Berlusconi som gjorde en slät figur i Strasbourg, då han 2003 grälade med socialisternas gruppledare Martin Schulz och kallade honom för nazistvakt. Att Berlusconi tidigare visat stort ointresse för Europa och ignorerat flera EU-direktiv är en annan historia.