Sofia Österborg Wiklund skriver till DN.se från Santiago i Chile där hon just nu studerar. På fredagen skulle hon åka till Argentina, men planet blev inställt och hon tvingades ta in på hotell.
Via mejl berättar hon att hon natten till lördagen, ”av någon outgrundlig anledning”, vaknade en kvart, tjugo minuter före skalvet.
”När jordbävningen började var jag klarvaken. Jag har varit med om jordskalv förut, så jag försökte vara lugn och vänta in att skalvet skulle lägga sig. När det inte gjorde det så började jag bli rejält skraj och öppnade dörren mot gången. Allt skakade. Ljuset släcktes i hela hotellet och det kom rök från trapporna. Folk började springa mot nödutgångarna och jag kastade på mig en klänning och gjorde detsamma. Till slut kom jag ut ur hotellet.”
Väl ute ur byggnaden träffade Sofia Österborg Wiklund de andra från hotellet på gårdsplanen. Där fick de filtar och bordsdukar, ganska snart kände hon en gemenskap med de andra gästerna – trots att hon aldrig träffat dem förut.
”Jag är i en grupp med tre kvinnor från Argentina som inte varit med om jordbävningar förut. En kvinna berättar att glasen i hennes rum gick sönder och föll ned på golvet. Lamporna släcktes och hon försökte febrilt få på sig skorna för att inte skada sig när hon gick på golvet. En annan kvinna fyller 70 år i dag. Hon upprepar gång på gång hur rädd hon var när hon vaknade upp av skalvet.”
Lokala medier uppmanar människorna att inte gå ut på gatorna. Sofia Österborg Wiklund har försökt ringa till Sverige, men allting är nedstängt.
”Tack och lov fungerar internet.”
Lite senare skriver hon igen. Då har hon försökt få tag på sin mobiltelefon för att DN.se ska kunna ringa henne.
”Jag lämnade telefonen när jag flydde från rummet. Vägen upp till mitt rum var en hemsk syn. Det står stora soptunnor och samlar vatten i hela hallen upp. Det läcker överallt. Mattan i hela gången fram till mitt rum var dyngvåt. Det ligger flagor från taket överallt. Jag öppnade dörren och började rota i mina saker för att få tag i min mobil och min kamera. Då kom ett starkt skalv till. Jag blev väldigt rädd och flydde hals över huvud ut ur nödutgången, utan att ha fått tag på varken mobil eller kamera.”
”Jag är så orolig för mina vänner som jag inte kan ringa.”