Muammar Khaddafi och hans närmaste har visat att de inte skyr några medel för att behålla makten. Khaddafis familj är numera internationellt efterlyst och den politiska elit som finns kvar vid makten har alltför blodig historia bakom sig för att de ska kunna förhandla sig ur knipan. Makteliten har också svårt att fly då ingen annan nation ännu välkomnat dem. Själv säger den libyska ledaren att han tänker strida in till döden. Men frågan är om inte det främst handlar om ett utspel där huvudstaden Tripoli har blivit gisslan.

Transformeringen av det libyska upproret har varit brutal. Varje dag rapporteras om strider och bombningar, som enligt människorättsorganisationer hittills skördat 6.000 dödsoffer. Oppositionens förmåga att mobilisera, få fram korrekt underrättelseinformation, lägga upp en strategi för att både försvara nuvarande städer och inta Tripoli har därmed blivit en mer central uppgift än att samla medborgare till politiska manifestationer.

Territoriellt behärskar rebellerna lejonparten av det väldiga landet, som till ytan motsvarar drygt fyra Sverige. Vidare har flera av Libyens militära enheter valt att stödja upproret. Bedömare menar dock att Libyens på pappret starka armé, har en svag stridsförmåga vars manskap är utrustade med föråldrade och illa underhållna vapensystem. De mest avancerade vapnen återfinns i stället bland några elitförband och hos flygvapnet, vilka är på Khaddafis sida.

TV-sändningarna från landets slagfält ger bilder av en disparat och militärt odisciplinerad krigföring från rebellernas sida. Nya rekryter beväpnade med lika delar entusiasm och mod som militär oförmåga och utgångna granatkastare från 70-talet hoppar upp i pickuper och personbilar för att därefter hamna i strider med tanks. De militära segrarna beskrivs än så länge i ental, typ: en helikopter som skjuts ner i Ras Lanuf, två stridsvagnar som sätts i brand i Zawiya och ett plan som sägs ha skjutits ner i öknen.

Som kriget ter sig rycker Khaddafitrogna trupper, understödda av flygvapen och helikoptrar, ut på lagom avstånd från Tripoli. Strider pågår sedan några timmar innan trupperna omgrupperar och tar middagspaus.

För oppositionen hotar den här typen av lågintensivt krig att dra ut på tiden och skadar landets ekonomi i grunden. Och precis som i alla krig finns också risken för svält, sjukdomar och medföljande flyktingkatastrof.

Sedan tidigare har bland andra flera tongivande amerikanska politiker talat för att USA måste införa en flygförbudszon över Libyen. Även Arabförbundet med sina 22 medlemsstater utreder om ett sådant flygförbud skulle kunna införas. Det tidigare flygförbud som USA införde på i samband med att Saddams trupper anföll upproriska kurder och shiiter var en framgång på 1990-talet. Den gången omintetgjorde flygförbudet Saddams kontroll av landet och sparade tusentals människor livet. För kurdernas politiska och ekonomiska utveckling i norra Irak blev beslutet särskilt lyckosamt.

Barack Obama har inte varit främmande för att införa flygförbudszon i Libyen. Däremot har den amerikanska militären sagt nej till förslaget. Förutom invändningar som att det säkerligen kommer att innebära amerikanska förluster i människoliv så är också entusiasmen för att öppna nya militära fronter låg.

Presidentkandidaten John Kerry, tillika ordförande för senatens utrikeskommitté, kräver att USA med allierade ska planera för att införa en flygförbudszon. Även republikanernas tidigare presidentkandidat, John McCain, förespråkade detta i en tv-intervju med TV-kanalen ABC.

– USA kan inte riskera att Khaddafi genomför en massaker mot civila libyer från luften.

– Låt oss också klargöra vad ett sådant flygförbud innebär, nämligen en direkt attack för att slå ut det libyska flygvapnet, fortsatte John McCain.

Förut har också den libyska oppositionen uttryckt önskemål om att stå på egna ben, inte minst för att den fruktar att västmakternas inblandning kan ses med oblida ögon i regionen. 

Men efter bland annat helgens flyganfall som tvingade rebellernas framryckning att retirera tillbaka till staden Ras Lanuf, jämsides med att oppositionens nationella råd numera etablerat diplomatiska förbindelser kan nya beslut fattas snabbt. Kommer en officiell begäran från Libyens nationella råd om militärt bistånd kommer det bli svårt för Arabförbundet, USA och övriga Natoländer att neka sådan hjälp.

I dag avslöjar också brittiska tidningen Independent långt gångna planer på hur USA med hjälp av Saudiarabien velat erbjuda rebellerna moderna antistridsvagns-vapen och lättare missiiler för att skjuta ner flygplan. Leveranserna skulle ta 48 timmar för att komma fram till Benghazi. Än så länge har Saudiarabiens kung Abdhulla inte svarat på den amerikanska begäran, men det är känt att den kungliga familjen i Jeddah hatar Muammar Khaddafi, som tidigare försökt mörda Abdhulla.