Strax efter 11-septemberattackerna riktade sig den amerikanske presidenten Georges W Bush direkt till talibanregimen i Kabul. Budskapet var rakt; lämna ut Usama bin Ladin annars anfaller vi.
– FN:s säkerhetsråd stödde en intervention i Afghanistan. På så sätt hade starten av OED stöd av FN:s säkerhetsråd, säger Robert Egnell, forskare på Försvarshögskolan.
Operation Enduring Freedom, OEF, är en del i USA:s krig mot den globala terrorismen. OEF:s strykor var helt inriktade på att söka upp och döda al-Qaidaanhängare och senare också talibaner.
International Security Assistance Force, ISAF, bildades strax efter OEF, men vilar på ett FN-mandat och till en början hade operationen ett traditionellt fredsframtvingande uppdrag.
Hur ser man skillnad på styrkorna på marken?
– ISAF-soldaterna har ett litet märke på armen där det står ISAF och OEF-soldaterna har bara en amerikansk flagga, säger Robert Egnell.
För den som inte har djupare kunskaper om de olika förbanden i Afghanistan är det praktiskt taget omöjligt att skilja soldaterna åt.
– Alla militärer bär olika förbandsmärken och flaggor på sina uniformer, det är otroligt svårt att särskilja dem för civilbefolkningen, säger Egnell.
Sedan 2006 har de amerikanska förbanden förts över under ISAF:s paraplyorganisation, även om OEF finns kvar i landet för att bygga upp de afghanska säkerhetsstyrkorna.
– Det görs i ett bilateralt samarbete mellan USA och Afghanistan och pengarna tas från de 9 miljarder dollar som USA satsar varje år i Afghanistan, säger Robert Egnell.
Men det finns också ISAF-anställda som jobbar i OEF och vise versa.
– Det är en väldig mix, man hittar till och med EUROPOL och svenska poliser i det här organisationsschemat, även om de lyder under ett EU-FN-mandat, säger Robert Egnell.
Varför finns officiellt två operationer, trots att de sammarbetar?
– Det har varit politiskt bekvämt att kunna separera rena krigförande förband med fredsfrämjande förband i ISAF. Det har underlättat för europeiska regeringar att skickat soldater. Hade denna konstruktionen funnits från början hade många europeiska länder haft svårt att delta, säger Robert Egnell.
Är det ingen skillnad i dag?
– Nej, samordningen är väldigt bra mellan förbanden, säger Egnell.
Anna Ek, är ordförande i Svenska freds- och skiljedomsföreningen. Organisationen var för ett svenskt deltagande i ISAF-operationen.
– Men vi tycker att det är totalt oacceptabelt att man samverkar så nära OEF som bedrivit ett krig med enorma övergrepp. Gång på gång har man tvingats be om ursäkt för att ha bombat byar och civila har dött. Det har bidragit till att också ISAF-styrkan har mötts av misstro, säger hon.
Hur ser du på samorganisationen?
– Jag tror inte att afghanerna gör skillnad, de ser bara utlänningar. Diskussionen har blivit väl nationellt centrerad, säger Anna Ek.
Hon säger att organisationen vill se ett tillbakadragande och en överlämning av säkerhetsansvaret till de afghanska myndigheterna.
– Man ska komma ihåg att antalet kvinnor som dör i barnsäng i Afghanistan tillhör det allra högsta talen i världen. Det är alltså farligare att föda barn än att delta i en militär operation. Den debatten tycker jag att vi saknat. Nu har vi fastnat i fel debattläge om tidpunkten för tillbakadragandet, säger Anna Ek.
Hur tror du att den svenska insatsen påverkats av ISAF-OEF-samarbetet?
– Förutom den offensiva militära strategin har attackerna och oroligheterna spridit sig och det har drabbat svenskarna, säger Anna Ek, som ändå tycker de svenska soldaternas uppträdandet skilt sig får de amerikanska som varit mer brutala.