NEW YORK.
Efter det att naturkatastrofen slog till har männisskor runtom i USA förfärat sett hur New Orleans brutits ner i kaos, laglöshet och våld. I reaktioner av chock har den översvämmade staden beskrivits som "Bagdad under vatten".
Rapporter om undergångsstämning i en av USA:s mest omtyckta storstäder, sammanbrott i infrastrukturen, våldsdåd och vild skottlossning, om hur sjuka lämnats att dö i rullstolar och hur råttor attackerat ruttnande människokroppar som fått ligga kvar i vattnet har utgjort ett hårt slag mot USA:s självbild.
En drabbad kvinna i New Orleans som intervjuats av New York Times uttrycker nog en mycket spridd uppfattning:
- I Amerika lever vi inte så här.
Översvämningskatastrofen har obarmhärtigt avslöjat att det finns förhållanden i USA som kan liknas vid ett u-land - fattigdom, social misär, ekonomiska orättvisor och eftersatt infrastruktur.
Det är inget som brukar få stort genomslag i den politiska debatten. Varken republikaner eller demokrater har i nå gon större utsträckning försökt lyfta fram sådana frågor i sina valkampanjer.
New Orleans brukar kallas en unik stad i USA som med sin mångkulturella historia och speciella charm lockar turister från hela världen. Men det finns en baksida som knappast märks i de trivsamma kvarteren inne i French Quarters.
I stadskärnan med knappt en halv miljon invånare räknas hela 28 procent av invånarna som fattiga enligt den definition som fastställs av de federala myndigheterna. Andelen är mer än dubbelt så hög som genomsnittet i USA. Kriminaliteten har varit hög.
Liksom i många andra amerikanska storstäder har många som har det bättre ställt - i första hand vita - flytt ut mot förorterna. Samtidigt som staden New Orleans tappat i folkmängd har andelen svarta invånare ökat till över 67 procent. Andelen sjukpensionärer har varit högre än i USA som helhet.
En urgröpt skattebas har slagit mot infrastrukturen på flera sätt. Det är inte bara de skyddsvallar som skulle skydda New Orleans från översvämningar som varit otillräckliga.
Poliskåren, redan tidigare plågad av korruption och låg arbetsmoral, var hopplöst oförmögen att konfrontera den anarki som följde i katastrofens spår.
Ställd inför en omöjlig uppgift och med dålig utrustning och alltför små resurser till sitt förfogande har mer än 200 New Orleans-poliser valt att bara överge sina jobb. Minst två poliser har begått självmord.
Det är ännu för tidigt att se hur - eller ens om - ett ansvar kommer att utkrävas.
Men det är många svarta ledare, kyrkliga företrädare och andra kritiker som nu är hårda i sin dom när de säger att New Orleans problem glömdes bort av politikerna därför att staden haft så många fattiga och svarta väljare som ofta inte bryr sig om att rösta i valen.
En del säger också att det är rasism när vita politiker kallat svarta i New Orleans för plundrare när de tvingats kämpa för sina liv i avsaknad av nödvändiga federala hjälpinsatser.