NEW YORK.
Katastrofen i New Orleans kan få långtgående konsekvenser för den politiska debatten i USA inför kommande valkampanjer. Annars kontroversiella frågor om fattigdom, ras och klass kan hamna högre upp på dagordningen.
Det går inte att komma ifrån att bilderna från katastrofområdet ger ett entydigt besked: Det är i första hand svarta och fattiga människor som drabbats. Många som blev kvar inne i den översvämmade staden saknade egna fordon eller ekonomiska medel för att ta sig därifrån.
Medborgarrättsledaren Jesse Jackson har snabbt varit på plats med skoningslös kritik mot president George W Bushs sätt att hantera krisen. I USA-kongressen har en rad svarta ledamöter fördömt räddningsinsatsen som en skam för USA och bristerna har setts som uttryck för en kvarvarande rasism.
Flera har sagt att New Orleans medvetet har försummats av USA:s president och de federala myndigheterna. Trots tydliga varningar har de skyddsvallar som brustit aldrig förstärkts. Det kan bara bero på att de många fattiga och svarta väljarna aldrig räknats eftersom de inte levererar några röster till Bush och republikanerna.
Sådana påståenden kan naturligtvis lätt ifrågasättas och förnekas, rentav avfärdas som konspirationsteorier. Men det innebär inte nödvändigtvis att de saknar politisk sprängkraft.
Det finns siffror som talar ett tydligt språk. Mer än två tredjedelar av New Orleans invånare är svarta. Närmare 30 procent är enligt den officiella definitionen fattiga och det är långt över riksgenomsnittet.
Och just efter att orkanen "Katrina" spritt sin förödelse kom ny federal statistik som visar att fattigdomen fortsätter att öka i USA trots att landet länge varit inne i en stabil högkonjunktur. Under 2004 klassificerades 12,7 procent av USA:s befolkning som fattig. Det motsvarar 37 miljoner människor, 1,1 miljon fler än året innan. De genomsnittliga hushållens inkomster har stagnerat eller fallit tillbaka under hela tiden sedan George W Bush tog över Vita huset. De ekonomiska klyftorna har vidgats. 16 procent saknar sjukförsäkring.
Det är heller inte bara svarta och andra minoriteter som drabbas. Det är vita som står för den största ökningen när fattigdomen nu drivs upp.
Under lång tid har frågor som rör fattigdomsbekämpning och ras haft en undanskymd plats i USA:s politiska debatt. Demokrater och republikaner har främst tävlat om den vagt definierade medelklassens röster. John Edwards, den förre senatorn från North Carolina, gjorde ett tappert försök att tala om fattigdom och "två Amerika" i förra årets demokratiska primärval. Men det budskapet tonades snabbt ner när han blev John Kerrys vicepresidentkandidat.
Men ett ändrat politiskt klimat kan kanske ingjuta mod att flytta fram fattigdomsbekämpning på agendan. Sedan förra årets valförlust har det inom det demokratiska partiet förts en bekymrad diskussion om hur Bush och republikanerna vid sidan av terrorbekämpningen kunnat göra moralfrågor till en röstvinnare. Betoningen på aborträtt och homosexäktenskap lockade många kristna evangelikala väljare.
För att komma tillbaka måste demokraterna göra inbrytningar i den gruppen som kan omfatta mer än en fjärdedel av USA:s väljarkår men som har bredare intressen och inte ryms inom begrepp som "den kristna högern".
För många av de väljarna ingår även fattigdom och ekonomiska orättvisor när de talar om behovet av mer moral i politiken.
Efter katastrofen i New Orleans kan de frågorna bli svårare att ignorera.