För ett år sedan sladdade partierna i Norges rödgröna regering i opinionsmätningarna. Men i osäkra tider söker väljare trygghet.

Den norska valdagen inföll nästan på dagen ett år efter att den amerikanska banken Lehman Brothers kollapsade och utlöste finanskrisen.

I Norge har Jens Stoltenbergs regering - med Kristin Halvorsen från Sosialistisk venstre som finansminister - lotsat landet genom krisen, och Norge har klarat sig lindrigare undan än många andra.

Bland annat har man lyckats hålla arbetslösheten, just nu runt 4 procent, på europeisk bottennivå. Arbetslösheten är alltid ett mått som en socialdemokratiskt ledd regering mäts efter.

- Vi halverade arbetslösheten under våra första år. Nu under finanskrisen har den stigit något igen. Men arbetslösheten är fortfarande lägre än under varje enskilt år under den förra borgerliga regeringens tid, har Stoltenberg förkunnat på valmöte efter valmöte.

Det är argument som gått hem.

Den borgerliga sidan har heller inte kunnat uppvisa ett enat regeringsalternativ, än mindre förmått samsas om en gemensam statsministerkandidat. Ett borgerligt alliansbygge à la svensk modell är de icke-socialistiska partierna i Norge ännu långt ifrån.

En avgörande orsak är den polariserande roll som högerpopulistiska Fremskrittspartiet spelar. Partiet samlar visserligen uppåt en fjärdedel av väljarna, men samtidigt säger 55 procent att de aldrig skulle kunna tänka sig att rösta på partiet.

Fremskrittspartiets ståndpunkter när det gäller asylfrågor, ekonomisk politik och bistånd har också fått både Kristelig folkeparti och liberala Venstre att säga nej till tack samarbete. Hundratals rubriker under valrörelsen har handlat om strider mellan framför allt Fremskrittspartiet och Venstre.

Konservativa Høyre med ledaren Erna Solberg i spetsen försökte i valrörelsens spurt spela en försonande och enande roll på den icke-socialistiska sidan.

Men osämjan bland de borgerliga partierna har under hela valrörelsen gynnat den rödgröna regeringen.