NEW YORK.
När New Orleans står i brand och våld och kaos breder ut sig kan de politiska konsekvenserna bli avsevärda för president George W Bush. Han möter ursinnig kritik samtidigt som hans popularitetstal redan fallit mot bottennivåer.
USA:s president, som annars reflexmässigt försvarar sin administration i alla lägen, tvingades själv medge att räddningsarbetet inte varit acceptabelt när han på fredagen reste ner till katastrofområdet för att på egen hand överblicka förödelsen.
För många amerikaner är det något av en chock att se bilder från en stor stad i USA som i katastrofen faller in i anarki och där ett okänt antal döda kroppar flyter i vattnet eller blivit liggande på gator i flera dagar.
För Bushs del dras redan paralleller till 11 september-attacken 2001 som blev avgörande för hans presidentskap. Även om hans inledande reaktioner då tycktes tafatta reste han sig inför utmaningen och mobiliserade landet med en retorik som kanske inte gick hem på andra ställen men som i stort fungerade i USA.
Men Bush kunde då kanalisera all rädsla och ilska mot en yttre fiende - al-Qaida och Usama bin Ladin - som passade perfekt i en moraliserande svartvit världsbild där de goda måste kämpa ner de onda.
Nu är det inte så lätt att skylla på någon annan. Och utan snabba framsteg i räddningsoperationen kan mycket av vad han gjort sedan han tog över Vita huset komma att vändas mot honom.
Frågor ställs om katastrofen kunnat undvikas om arméns ingenjörstrupper fått begärda anslag som kunnat användas för att förstärka de skyddsvallar som nu brustit. Det har inte saknats varningssignaler.
Bushs massiva skattesänkningar - som främst gynnat de välbeställda - kan bli ammunition för kritiker som anser att en rad områden inom den offentliga sektorn drabbats och att det slagit mot de sämst ställda.
Demokraterna, som ofta beskylls för att utgöra en svag opposition, kan i så fall stärka sina positioner inför kongressvalen 2006.
Samtidigt är det närmast oundvikligt att den inhemska katastrofen länkas till Bushs utrikespolitik. Efter 11 september-attacken har kampen mot terrorismen varit det riktmärke som haft en överordnad roll. Terrorhotet har inte bara fått motivera kriget i Irak när några massförstörelsevapen aldrig hittades utan det är något som Bush lyft när helst han känt sig pressad.
När Irakkriget nu ifrågasätts alltmer är det nu alltmer oklart hur de hårt ansträngda militära resurserna påverkat beredskapen att möta katastrofsituationer i USA. Om de trupper som nu skickas till New Orleans inte räcker till kan det bli besvärligt för Bush att förklara varför den egna militären ska användas för att sprida demokrati i Mellanöstern när det saknas kapacitet att hantera en inhemsk kris.