Världen

Splittring i grannskapet passar Putin

Sauli Niinistö och Vladimir Putin.
Sauli Niinistö och Vladimir Putin. Foto: TT

Analys. Finlands president Sauli Niinistö besöker Vladimir Putin i Moskva på tisdag. Att Finland fortfarande upprätthåller bilaterala kontakter med Putin har väckt kritik. I Helsingfors anser man att det är en säkerhetsfråga att veta vad ryssarna tänker.

Jag ger Kekkonen vad som helst, bara han håller ryssen borta, brukade min mormorsmor säga. Hon var född på ett torp i slutet av 1800-talet, medan Finland fortfarande var ett storfurstendöme i tsarens Ryssland. Under sitt liv fick hon uppleva ett inbördeskrig i Finland och två krig mot Sovjetunionen.

Mormorsmor röstade alltid på Kekkonen. Hans diktatoriska metoder brydde hon sig inte om – presidentens viktigaste uppdrag var att hålla ryssen borta, punkt. Det enda som spelade någon roll var att Finland förblev självständigt.

På varje finländsk presidents axlar vilar det här uppdraget med historiens blytyngd.

I dag, tisdag, träffar Finlands president Sauli Niinistö Vladimir Putin i Moskva. Niinistö tillhör de få EU-ledare som har vinnlagt sig om att upprätthålla en personlig kontakt med Putin, också efter annekteringen av Krim, inblandningen i östra Ukraina och västvärldens sanktioner mot Ryssland.

Det beror inte på att Niinistö tror att om man talar vänligt med Putin så kanske han förstår att man inte får annektera andra länder. Skälet är kopplat till den finländska synen på Ryssland: För den som har en över tusen kilometer lång gräns med Ryssland är det farligt att inte veta vad ryssarna tänker.

Den aggressiva ryska utrikespolitiken har fått olika gensvar på respektive sidor Östersjön och Finska viken. I Sverige, som hade hoppats att Ryssland skulle bli en demokrati, är känslorna upprörda. Balterna, som länge har ansett att Ryssland bör isoleras, triumferar: Vad var det vi sa! Finländarna som inte tror att Ryssland någonsin kommer att förändras – det gäller att anpassa sig oavsett vartåt pendeln svänger – river sig i håret och tänker: Så vi är här nu igen.

Finland är Natorapporternas förlovade land. Följderna av ett Natomedlemskap har utretts flera gånger och nu är en ny rapport aviserad till slutet av april. I gruppen som skriver den ingår bland annat den svenska ambassadören Mats Bergquist.

 

Finländarna som inte tror att Ryssland någonsin kommer att förändras river sig i håret och tänker: Så vi är här nu igen.

 

Utsikterna att Finland går med i Nato är inte stora, åtminstone inte inom de närmaste åren. En majoritet av den finländska folkopinionen är fortfarande emot ett Natomedlemskap, precis som i Sverige.

Natoanhängare i Sverige brukar poängtera att om Sverige ska gå med gör man det tillsammans med Finland. Det gör man inte enbart för Finlands skull, utan också för att många svenskar troligen lättare tar steget in i Nato om man vet att grannen gör det samtidigt.

Foto: Henrik Montgomery Foto: Henrik Montgomery 

Det har lett till att den mest argsinta svenska Natofalangen nu har hittat en behändig fiende i Finland, som den utmålar till en belastning, en periferi som Sverige ska sluta ta hänsyn till. Med tanke på att Finland har obefintliga möjligheter att fatta säkerhetspolitiska beslut åt Sverige framstår den här kampanjen snarast som ett sätt att avleda uppmärksamhet från det verkliga problemet ur Natoanhängarnas synvinkel, nämligen en skeptisk svensk folkopinion.

Foto: Alexei Nikolsky APPutin gillar kampanjen. Ur hans synvinkel är det bra med splittring i grannskapet och utmärkt om det finns en elit i Sverige som sysslar med att alienera Finland.

Finland kritiseras ofta för att föra en överdrivet pragmatisk, för att inte säga självisk politik gentemot Ryssland. Samtidigt har Finland bidragit till stabiliteten genom att hela tiden ha upprätthållit ett fungerande landförsvar.

Finland och Sverige har olika historiska erfarenheter både när det gäller Ryssland och hur mycket man kan lita på det internationella samfundet.

Finland har en historia av finlandisering som i många stycken var allt annat än ärorik. Men Finland har också en konkret erfarenhet av att slåss för demokrati och frihet. Att friheten är dyrköpt och därför värdefull tänker jag på varje julafton när jag är hemma i Finland och passerar de så kallade hjältegravarna där bygdens stupade soldater ligger begravda. Ljus är tända vid varje gravsten, två män ur reserven står i stram givakt.

Få andra länder i världen står så nära varandra historiskt, samhälleligt och värdemässigt som Sverige och Finland. Det försvarssamarbete som svenska och finländska försvarsmakten har inlett går längre än någonsin tidigare i ländernas historia. Det lurar naturligtvis ingen, säkerhetspolitiskt kan ett sådant försvarssamarbete aldrig ersätta ett Natomedlemskap.

Att två nordiska demokratier i Rysslands grannskap har fler intressen som förenar dem än skiljer dem åt är ändå uppenbart.

Foto i text: Alexei Nikolsky/AP

Fördjupning. Försvarssamarbete