Sedan internationella hjälporganisationer började anlända till Haiti har 121 personer grävts fram levande, rapporterar FN. Siffran kan verka låg i relation till dödssiffran men hör till de högsta någonsin vid internationella räddningsinsatser efter skalv.
I det akuta skedet efter en jordbävning räddas ett stort antal människor, kanske tusentals, som ligger lätt åtkomliga. Så har skett också i Haiti. Rika länder som drabbas klarar i regel räddningsarbetet på egen hand. Om skalvet äger rum i ett fattigt land anländer efter något dygn internationella team. Vanligen går då det bara att gräva fram ganska få personer levande. I Haiti är antalet nu 121.
– Jag tror att det är en av de högsta siffrorna hittills. Då talar vi om internationella team. Nationella insatser har säkert räddat långt över tusen personer, säger brandchef Lars-Göran Uddholm, som har erfarenhet från tidigare insatser efter jordbävningar.
Som jämförelse berättar Uddholm att svenska räddningsarbetare under fyra insatser efter jordbävningar utomlands sedan 1988 räddat en enda person.
I förhållande till antalet dödsoffer, kanske så många som 200.000, kan även 121 framstå som en låg siffra. För en lekman inställer sig frågan, även om den är krass: är det värt de oerhörda röjningsinsatser som görs med utländska team? Om ett större antal skadade människor dör medan akutröjningen pågår vore det kanske bättre att bara göra sjukvårdsinsatser direkt?
– Tittar man krasst i kronor per räddat människoliv kan man kanske ifrågasätta om man inte skulle satsa på annan typ av hjälp. Men man måste också titta på den situation dessa människor befinner sig i. Folk är instängda, barn finns därinne och föräldrarna står utanför. Hur tar du emot beskedet ”vi anser inte det vara värt ta fram dina anhöriga”? Man kan inte leverera ett sådant besked, säger Lars-Göran Uddholm.
– Nu tror jag i och för sig inte att man måste välja mellan det ena eller det andra. De flesta länder skickar både och.
När de internationella styrkorna kommer fram är bara de svåraste fallen kvar. Hur många man kan rädda har med en rad faktorer att göra, inte minst byggnadstyperna och landets egna resurser. Lars-Göran Uddholm ser tre huvudorsaker till att de utländska teamen i Haiti lyckats ta fram så pass många människor som man gjort:
– Dels att det är stor omfattning. Dels att en stor del av byggnaderna som rasat haft håligheter där folk kan överleva. Och den nationella kompetensen har varit lägre än annars, man har inte kunnat ta de svåra fallen själv.
FN har nu bett de räddningsteam som varit i gång en vecka om de kan vara kvar ytterligare en tid och även delta i det humanitära arbetet.
– Säkert kommer en hel del att göra det, tror Lars-Göran Uddholm.
– En vecka till kan de vara självförsörjande.
En sak som avviker i Haiti jämfört med tidigare räddningsinsatser, förutom själva antalet, är att en stor andel har grävts fram sent, efter den kritiska fjärde dagen.
– Det visar att det är värt att fortsätta länge, konstaterar Lars-Göran Uddholm.