En gång i tiden omgav sig Usama bin Ladin med ett entourage bestående av biffiga livvakter. Under tiden i huset tycks hans beskydd ha bestått av kuriren och dennes bror.
Till skillnad från de övriga männen i huset ägnade sig bin Ladin inte åt rutinsysslor som att sköta hushållets kor och vattenbufflar.
Usama bin Ladins fruar och grannar pumpas nu dagligen på information vad som försiggått i huset och på egendomen under alla de år al-Qaidaledaren bodde där.
Garnisonsstaden Abbottabad med en av Pakistans främsta militärakademier blev familjen bin Ladins bas i slutet av 2005. Den kraftigt förstärkta trevåningsvillan i stadens utkant är sannolikt redan den mest fotograferade byggnaden i landet. CIA-agenterna som spionerade på egendomen från ett hus i närheten såg vid något tillfälle en påfallande lång man som tog sig en bensträckare på tomten. Usama bin Ladin mätte 193–198 centimeter, enligt uppgifterna i FBI:s efterlysning.
Grannarna kände familjen som Arshad Khan och Tariq Khan. Det var några av de täcknamn som bin Ladins förtrogne kurir och dennes bror använde sig av. Kuriren gick också under namnet Abu Ahmed al-Kuwaiti.
Familjen Khan gav ett trevligt intryck, men höll sig för sig själv bakom den höga betongmuren och taggtrådsstängslet, enligt grannarna. Man bjöd aldrig in någon och besökte inte heller andras hem. Däremot deltog de i bönestunderna i moskén och vid begravningar i grannskapet.
När kvinnorna någon gång lämnade området så var det alltid i sällskap av deras män, i bil och klädda i svarta burkor. Barnen lekte sällan utomhus. Vid ett tillfälle råkade en boll komma in över muren när några av grannbarnen lekte på fälten utanför huset. I stället för att låta barnen hämta bollen gav någon i familjen Khan dem 50 rupier (motsvarande cirka fyra kronor) så att de kunde köpa sig en ny boll.
– Vi trodde att de kanske dödat någon i deras hemstad eller någonting åt det hållet och att de därför var väldigt vaksamma, säger grannen Zaheer till New York Times.
Bröderna Khan, båda i 30-årsåldern, ägde två bilar av märket Suzuki, den ena vit, den andra röd. De betalade hantverkarna som byggde deras hus 2003 dubbla dagslöner. För grannarna gav de lite olika förklaringar till varifrån pengarna kom. En gång uppgav de att de ägde ett hotell i Dubai, en annan att de var i valutaväxlingsbranschen.
– De berättade aldrig varför de flyttade hit, säger 21-årige Naheed Abassi, som deltagit i husbygget.
Bröderna Khan var söner till en man som Usama bin Ladin känt i årtionden. Och bin Ladins son Khalid, som också bodde i huset och som dödades i räden, var gift med en syster till bröderna, enligt pakistanska tjänstemän.
Inte mycket är känt när det gäller Usama bin Ladins relation till sina tre fruar. Natten när al-Qaidaledaren sköts ihjäl befann han sig i sitt sovrum tillsammans med sin yngsta hustru, Amal Ahmed Abdulfattah, 29. Hon sköts i benet under räden.
Enligt amerikanska uppgifter fanns det inga barn i rummet när Usama bin Ladin sköts. Men den pakistanska underrättelsetjänsten hävdar att en tolvårig flicka, som säger att hon är bin Ladins dotter, såg när de amerikanska soldaterna sköt hennes far.
Det fanns totalt nio barn i hushållet. Det är inte klarlagt hur många som var bin Ladins och hans sons eller hur många som var barn till de båda bröderna. Grannarna uppger att bröderna tillsammans hade sju barn.
De allmänt spridda uppgifterna om att Usama bin Ladin var beroende av regelbunden dialysbehandling eftersom han hade problem med njurarna motsägs av hans yngsta hustru, Amal Ahmed Abdulfattah.
– Han var varken svag eller skör, säger en av de pakistanska utredarna som citerar hustrun.
Amal Ahmed Abdulfattah uppges ha sagt att hennes man återhämtat sig från två njuroperationer som genomfördes för omkring tio år sedan i södra Afghanistan.
CIA-analytiker har ännu bara hunnit inleda arbetet med att tränga in i det omfattande materialet, bestående av datafiler, lagringsenheter och mobiltelefoner, som togs i beslag när den amerikanska specialstyrkan genomsökte bin Ladins hem.
Redan på lördagen offentliggjordes ändå fem videor. Det har varit svårt att datera exakt när videon med bin Ladin betraktande sig själv på tv-skärmen har spelats in, men då president Barack Obama vid ett tillfälle flimrar förbi tror man att materialet kan dateras till tiden efter den amerikanske presidentens installation i januari 2009.
En annan inspelning, utan ljud i likhet med övriga, visar enligt en av utredarna bin Ladin i färd med att tala in ett ”budskap till det amerikanska folket” där USA och kapitalismen fördöms. Inspelningen uppges ha gjorts någon gång mellan den 9 oktober och den 5 november förra året.
Amerikanerna antar att bin Ladin under den senaste femårsperioden årligen gjort ett halvdussin ljudinspelningar i huset, budskap som var ämnade att spridas över världen.
Men för att undvika upptäckt hade al-Qaidaledaren ingen tillgång till internet, mejl eller telefonlinjer för att föra ut dem. Distributionen från huset sköttes i stället av kurirer som förde ut skivor eller USB-minnen med det som spelats in till Som Sahab, al-Qaidas medieavdelning.
Väl där vidtog redigering – stillbilder på bin Ladin tillfördes, liksom textade översättningar, korancitat och annan utsmyckning. Den färdiga produkten laddades därefter upp på jihadistsajter och sändes ibland vidare till arabiska nyhets-tv-kanalen al-Jazira eller andra tv-kanaler.
Budskapen – de enda tecknen världen utanför fick av bin Ladins tänkande under tiden i Abbottabadhuset – visar enligt de amerikanska analytikerna upp en ledare som inte bara ägnar kraft åt brandtal, utan också en man som tycks plågad av monotoni, påverkad av nyhetsläget, och med fallenhet för att göra utvikningar vid sidan av ämnet.
Det är osäkert om det fanns någon radio i huset, men bin Ladins son Omar, som bodde tillsammans med fadern i Afghanistan fram till 1999, har uppgett att han oupphörligen lyssnade till BBC:s radiosändningar.
I oktober 2010, när den amerikanska underrättelsetjänsten var bin Ladins kurirer tätt i hälarna och spionsatelliter tog närbilder på huset, gjorde al-Qaidaledaren två uttalanden med maningar om hjälp till offren för de svåra översvämningarna i Pakistan.
2007 klagade bin Ladin på att Irakkriget alltjämt fortgick, trots Demokraternas dominans i den amerikanska kongressen. Han lade skulden för detta på ”de stora företagen”.
I andra meddelanden kommenterade han vänsterinriktade USA-professorn Noam Chomskys skrifter och lovordade Jimmy Carters bok ”Palestine peace not apartheid”, där den förre USA-presidenten tar parti för palestiniernas rättigheter.
Amerikanerna kom ingen vart med elektronisk övervakning av bin Ladins ”fotburna” kurirer.
Däremot var al-Qaidas ”tredjemän” spårbara, då dessa var tvungna att använda sig av både mobiltelefon och mejl för sin planering och ordergivning, något som ”starkt begränsade deras möjligheter till ett långt liv”, ett tema som gav bränsle till många råa skämt bland CIA-medarbetare i regionen.
Två tredjemän fick sätta livet till under bin Ladins år i Abbottabad; Hamza Rabia i december 2005 och Mustafa Abu Yazid 2010.
Ledamöter i USA-kongressen slås av bin Ladins policy att hålla en låg profil – den ”lågteknologiska” livsstilen gav al-Qaidaledaren skydd men kan också ha påskyndat hans hädanfärd, menar man. Senator Jack Reed, demokrat från delstaten Rhode Island och ledamot i senatens försvarsutskott, säger att frånvaron av ett massivt, omgivande garde hade till syfte att hålla uppmärksamheten på en så låg nivå som möjligt.
– Om du stod där med 25 beväpnade 18-åringar, så hade inte enbart CIA utan även den pakistanska militären reagerat, säger Reed till New York Times.
Samtidigt säger sig Jack Reed vara förbryllad över att bin Ladin inte var förberedd på den sortens attack som de amerikanska kommandosoldaterna iscensatte.
– Det fanns ingen flyktväg, inga tunnlar, inte ens dolda rum i huset att gömma sig i. Det reser frågan: i vilket läge tilläts rutinen ta udden av den förhöjda graden av vaksamhet?