Så snart Asha Muhammad Salih Osman vaknar på morgonen städar hon det lilla lerhus hon delar med sin mamma och elva systrar och bröder.Sedan hjälper hon de yngre syskonen att göra sig redo och följer dem till skolan. Hon hämtar vatten från brunnen och lagar lunch över den öppna eldstaden på familjens sandiga och trånga bakgård.
Hade hon bott i hembyn på Darfurs landsbygd i stället för i lägret Al Salaam tillsammans med 50.000 andra människor som flytt våldsamheterna i Darfur hade vardagslivet sannolikt tett sig ganska likt, men ändå med väsentliga skillnader.
– Hemma i byn kan man gå vart man vill och bruka jorden när man vill, men här lever vi tätt inpå varandra utan några möjligheter att försörja oss. Det enda sätt vi kan överleva på är med hjälp utifrån, och inte ens den räcker till, berättar Asha.
Al Salaam betyder fred, och sedan de senaste fredsförhandlingarna inleddes i Doha i Qatar i början av februari i år har hoppet stigit om ett snart slut på det krig som enligt FN skördat 300.000 dödsoffer och drivit 2,7 miljoner människor på flykt sedan 2003.
Nyligen slöt regimen i Khartoum och en av de största rebellgrupperna i Darfur, Justice and equality movement, JEM, avtal om eldupphör. Tanken var att uppgörelsen skulle följas av ett fredsavtal mellan både parter i måndags, men än är inget underskrivet.
För en långsiktig fred krävs dessutom att även andra rebellgrupper går med på att lägga ned sina vapen. I stället för att delta i fredssamtalen har dock rivaliserande fraktioner av SLA, Sudan liberation army, nyligen drabbat samman i ett område sydväst om El Fasher. Även regeringsplan ska enligt uppgift ha deltagit i attackerna.
– Det blir ingen fred utan ett omfattande avtal med alla parter i regionen. De slåss fortfarande. För några dagar sedan dödades cirka 300 personer i Jabel Marra, mestadels barn och kvinnor, berättar Suleiman Muhammad Abdelrahman, en av de byäldste i Al Salaam.
Enligt den fredsbevarande styrkan på plats, en gemensam insats av FN och Afrikanska unionen, Unamid, har det politiska våldet i Darfur minskat betydligt de senaste tre fyra åren. I spåren av konflikten sprider sig dock laglösheten, och kidnappningar och våldsamma fordonsstölder har blivit vanliga. I början av mars rånades ett 60-tal patrullerande fredssoldater på sina vapen och annan utsrustning av beväpnade män som sade sig tillhöra rebellrörelsen SLA.
– Vår största utmaning är att vi har skickats hit för att bevara en fred utan att det finns en fred att bevara, så till vida att det inte finns något fredsavtal, säger Unamid-chefen Ibrahim Gambari.
Sudans vice utrikesminister Samani Alwasila tror att freden i Darfur kommer ”snart, mycket snart”. Ett av huvudskälen är att relationerna mellan Sudan och grannlandet Tchad nyligen förbättrats. Tidigare stöttade Tchad rebellerna i Darfur medan regimen i Sudan stöttade rebellerna i Tchad, i vad som nästan var ett förtäckt krig mellan de båda nationerna.
– Vi tror att detta inte bara kommer att ha en direkt påverkan på situationen i Darfur, utan även i regionen som helhet och våra internationella relationer, säger Samani Alwasila.
Enligt honom är utsikterna för ett fredsavtal ”bättre i dag än tidigare”, men han tillstår samtidigt att det nya avtalet om eldupphör ännu inte märks på marken.
– Vi är inte i fas med de förhoppningar och den glädje som syntes vid ceremonin när avtalet skrevs under i Doha, säger Ibrahim Gambari.
Enligt FN är det ändå få av de nästan 3 miljoner människor som lever på flykt i Darfur som planerar att återvända hem inom snar framtid.
– Det finns ingen säkerhet där ute, och våra hem brändes ned till grunden, så jag tror inte jag kommer att återvända hem på länge. Om kriget tog slut i morgon eller nästa dag vore det ändå fantastiskt, säger Asha Muhammad Salih Osman.