Mitt i askregnet från vulkanen Eyjafjallajökulls utbrott försöker de hårdast drabbade i södra Island också tackla problemen med lite svart humor. Det krävs för att överleva mentalt.
- Vi hade besök av en utländsk journalist som på fullt allvar frågade vad vi har tänkt göra med vulkanen, berättar Gudni Runar Jonasson på gården Raufarfell.
- Jag svarade att vi snart ska täppa till den.
Tillsammans med vänner kör han in torrt gräs i stallet, där ett tjugotal får bräker efter mat.
- Turligt nog har jag också ett annat jobb på ett fiskefartyg på Västmannaöarna, så jag klarar mig bättre än de flesta som drabbats av askmängderna som vulkanen har strött ut över landskapet, tillägger Jonasson.
Askan har bara fallit ner över ett begränsat område cirka 20 mil sydöst om huvudstaden Reykjavik. Här kämpar saftigt grönt gräs för komma upp i ljuset genom ett flera centimeter tjockt asklager, som ligger som en svart matta över både fält och berg.
Vulkanaska och sand blandas med regn och svärtar ner allt på de annars frodigt grönskande markerna, där gräset normalt skördas, packas in i plast och blir till djurfoder under vintern. I år blir det där svårt.
En av de hårdast drabbade är Olafur Eggertsson på områdets största gård Thorvaldseyri. Utöver asknedfallet har delar av hans marker översvämmats av smältvatten från glaciären.
- Ännu har jag foder till september. Men det blir för dyrt att köpa hö till våra 170 kor så jag måste skicka djuren till slakt. Bara kalvarna överlever, säger han.
Hans hopp är att kalvarna ska få Thorvaldseyri på fötter igen om några år. Markerna ska plöjas upp och nytt gräs sås. Mitt i svårigheterna försöker Eggertsson att vara optimist.
- Det har blivit mycket bättre, säger han med ett skevt leende.
- När vulkanutbrottet började var allt svart i två dygn. Det var så mörkt att vi måste ha spejare med gps för att hjälpa oss att hitta gården.