Tisdagens misslyckade försök att spränga USA:s ambassad i Damaskus i luften inträffade ett dygn försent för att sammanfalla med femårsdagen av terrorattackerna mot New York och Washington den 11 september 2001.
Men symboliken kunde ingen missa, desto mer som attentatet kommer i ett läge där Amerikafientligheten i Mellanöstern är större än på länge och USA:s supermaktsställning i regionen allvarligt har naggats i kanten:
* USA-allierade Israels försök att krossa den libanesiska rörelsen Hizbollah blev ett dyrbart misslyckande.
* Läget i det USA-ockuperade Irak håller på att gå över styr, där hela provinser kontrolleras av väpnade motståndsgrupper.
* USA:s försök att få med sig världssamfundet på straffåtgärder mot Iran (på grund av kärnenergifrågan) leder ingen vart.
* Relationerna mellan Syrien och USA är urusla, och har kanske aldrig varit sämre.
Ingen amerikansk ambassadör finns på plats i Syrien sedan mordet på Libanons förre premiärminister Rafik Hariri i februari 2005. En FN-utredning utpekade syriska säkerhetschefer som misstänkta, men Syrien har förnekat all inblandning i mordet.
Den amerikanska politiken gentemot Damaskus sedan dess har gått ut på att isolera landet och har pendlat mellan ansträngningar till "regimändring" och "beteendeändring". Båda utan framgång.
De syrisk-amerikanska förbindelserna har dock inte alltid varit så kalla. I samband med kriget för att driva Irak ut ur Kuwait 1991 slogs till och med Syrien tillsammans med USA-alliansen mot diktatorn Saddam Hussein.
Men beroende på vem som låg bakom tisdagens attack skulle det kunna bli en uppvärmning av relationerna. Enligt Syriens ambassadör i USA var det Jund al-Sham, en sidoorganisation till al-Qaida, som var skyldig.
Om det var det mytomspunna terrornätverket al-Qaida som organiserade bombräden i Damaskus blir det riktigt intressant. För då visar sig plötsligt Washington och Damaskus hamna på samma sida i "kriget mot terrorismen", en hittills helt främmande tanke i Bushadministrationen.
Enligt den något förenklade världsbilden i Washington är Syrien annars en "skurkstat" som samverkar med al-Qaida och väpnade motståndsgrupper i Irak.
I verkligheten är det snarast tvärtom: sunnimuslimska extremister av al-Qaidas slag hatar intensivt den sekulära syriska regimen. President Bashar Assad är till skillnad från majoriteten av syrierna inte sunnimuslim utan tillhör minoritetssekten alawiterna, som närmast är besläktad med shiaislam.
Damaskus närmaste bundsförvanter i Mellanöstern är i stället det shiamuslimska Iran och likaledes shiitiska Hizbollah i Libanon. Det gör inte saken bättre ur USA:s synvinkel, men borde göra det svårt att klumpa ihop Syrien med extrema sunnitiska islamister.
Både USA:s utrikesminister Condoleezza Rice och Vita husets presstalesman Tony Snow uttryckte sin tacksamhet över att Syrien ingripit så resolut mot terroristerna.
Enligt Snow "illustrerar detta vikten av Syrien som en bundsförvant i kriget mot terrorn", och han fortsatte: "Det betyder inte att de är en allierad. Men vi hoppas att de blir det."