Säkerhetspolitiken tillhör de områden som än i dag bär tydliga spår av terrorattackerna i USA. Wilhelm Agrell ger attackerna den 11 september stor historisk vikt.

Han såg själv på dansk tv i direktsändning hur de två tornen på Manhattan rasade.

– Det var ett ofattbart ögonblick. Man glömmer det verkligen inte, säger han och understryker:

– 11 september kom att påverka hela världspolitiken uppifrån och ned. Från stormakter till enskilda medborgare.

Wilhelm Agrell poängterar att en viss händelse som betraktats som avgörande kan i backspegeln i stället vara en i raden av impulser som påverkar skeendet. En katalysator för det som förr eller senare ändå skulle ha hänt.

Här tror Wilhelm Agrell att 11 september kommer att få sin plats i historien. Som en katalysator för de fortsatta händelserna i världspolitiken.

Han betonar att det finns en förhistoria till 11 september – och det som kom därefter med kostsamma krig i Afghanistan och Irak – och att den bakgrunden är viktig.

USA:s oförmåga att vinna dessa lågintensiva krig är nämligen, enligt Agrell, en del av en process som pågått sedan slutet av kalla kriget, när USA blev den enda supermakten.

Vad blev den direkta säkerhetspolitiska konsekvensen av terrorattackerna i USA?

– Kriget mot terrorismen är en självklar effekt. 11 september var en chockartad händelse på hemmaplan som tvingade USA att svara kraftfullt. USA har en tradition av militära ingripanden och för dem var det självklart att slå tillbaka militärt, förklarar Wilhelm Agrell.

Problemet var att det inte fanns någon militär motståndare. Det gällde att hitta en fiende.

Då blev det al-Qaida och Afghanistan där talibanerna styrde och målet blev att slå ut dem.

– Den andra effekten var Irakkriget som visserligen är löst kopplat till 11 september men återspeglar att USA måste få utlopp för sin militära aktivism. Historiskt handlar det om att kunna slå till innan fienden gör det, det man kallar preemptive strikes.

– Och då kopplar George Bush de länder man kallat skurkstater till terrorismen.

Varför hördes så få kritiker?

– De drunknade i en klassisk process: när USA bestämmer sig för att gå ut i krig blir de kritiska rösterna ”opatriotiska”.

USA fastnar sålunda i två träsk på ett sätt som man inte hade avsett.

– 11 september var en förutsättning för att det skulle gå på det här sättet.

Vad blev effekten på sikt av detta?

– Det visar på USA:s begränsade maktposition. Det är den viktigaste följden militärt och maktpolitiskt och den ser man nu exempel på i vad som händer i Nordafrika och Mellanöstern. Den amerikanska maktpositionen har undergrävts.

– 11 september skapar inte en militär försvagning av USA. 11 september accelererar ett förlopp som blottlägger USA:s begränsade förmåga. Den militära kapaciteten finns kvar, men försvagningen ligger på ett symbolpolitiskt plan. USA har tappat tron på sin egen förmåga. Och omvärlden har skrivit ner USA:s vilja och benägenhet att använda militära medel.

Var allt detta oundvikligt?

– Oavsett vilka som hade suttit vid makten i USA så hade de varit tvungna att agera för att upprätthålla USA:s auktoritet. Det hade varit annorlunda om det hade varit en liten stat som angripits.

Vem har vunnit på USA:s maktförlust?

– Utrymmet för andra har ökat, framförallt Kina. Men begreppet makt är numera mer komplext. Kan vi längre tala om maktbas i ländertermer? Det blir andra aktörer än länder som tar makt och makten blir mer uppsplittrad.

Vad händer framöver?

– 11 september har lett till att terrorhotet och det jihadistiska hotet har betraktats som de stora hoten. Islamofobin späs på, vilket vi har sett prov på så sent som denna sommar.

– Fixeringen vid terrorhot är i ett längre perspektiv tveksam. Det leder till att säkerhetsinstitutioner kommer att omstrukturera sig mot terroristhotet som om detta för all framtid skulle vara hotet för Europa. Andra säkerhetshot ges inte samma tyngd. Men man har kanske vaknat till efter händelserna i Oslo.

– Där har vi ju sett terrorhotet i en annan kontext. I en muterad form kopplad till islamofobin.

Om man i framtiden jämför 11 september med andra händelser, vad kommer man att säga då?

– Jag tror att 11 september har en given plats, kanske som Ungernrevolten, Kubakrisen eller Tjeckoslovakien -68.

Wilhelm Agrell skjuter ändå in en brasklapp. För om det sker en riktigt dramatisk säkerhetspolitisk händelse i framtiden så kommer den historiska vikten av 11 september att minska.

– Då blir det något som föregick något annat större. Sådant går inte att värdera i närtid.