Aung San Suu Kyi en burmesisk Gandhi

En bild av Aung San Suu Kyi räcker för att burmeser och omvärlden omedelbart ska påminnas om förtrycket i Burma.

När hon i lördags visade sig bakom portarna till sitt hem i Rangoon, där hon suttit i husarrest i tolv av de 18 av de senaste åren, och med tårar i ögonen lyssnade till de protesterande munkarnas böner för henne, insåg militärledningen att Aung San Suu Kyis politiska styrka åter hade blivit ett för stort hot.

Hon fördes, enligt uppgifter som inte gått att bekräfta, till det beryktade fängelset Insein.

Sextiotvå år gammal bär Aung San Suu Kyi kanske tydligare än någon gång tidigare på arvet efter sin far Aung San. Han var en stark, kvicktänkt och ärlig man som förhandlade fram Burmas självständighet från Storbritannien och därmed vann den burmesiska befolkningens djupa respekt.

Bara sex månader före självständigheten, 32 år gammal, blev han 1947 nedskjuten och mördad tillsammans med sex andra medlemmar i landets då tillfälliga ledning.

Mordet har beskrivits som Burmas stora tragedi eftersom nationen från den tidpunkten förföll och drabbades av inbördeskrig.

Det är i det perspektivet burmeser ser Aung San Suu Kyi. Lite som en burmesisk Gandhi. Efter att hon 1988 återvände från studier och giftermål i Storbritannien för att ta hand om sin sjuka mor i Burma blev hon snabbt en ledargestalt under de studentdemonstrationer för demokrati som då utbröt i landet.

- Jag kan inte, som min fars dotter, förbli likgiltig inför vad som pågår, sa hon i ett berömt tal i Rangoon i augusti 1988.

Hon blev snart ledaren kring vilket upproret kom att kretsa. Som Mahatma Gandhi i Indien förespråkade hon ickevåld för att Burma skulle nå målet med fria val. Hon startade Demokratipartiet, NLD, men de fredliga protesterna slogs ned brutalt av militären i september 1988, då över 3.000 människor beräknas ha dödats.

Aung San Suu Kyi sattes i husarrest 1989. Året efter utlyste militärjuntan val.

Generalerna hade sannolikt missbedömt sin popularitet. Det demokratiska partiet vann valet stort, trots att Aung San Suu Kyi satt tystad i husarrest. Men juntan brydde sig inte om resultatet utan inrättade sig som landets politiska ledning.

Sedan dess har militärerna fortsatt att styra Burma och Aung San Suu Kyi har mestadels hållits i husarrest. 1991 fick hon Nobels fredspris för att hon var "ett enastående exempel på en maktfaktor för de maktlösa".

År 1995 släpptes hon ur husarresten, men med restriktioner att röra sig i Burma.

1999 dog hennes man Michael Aris i cancer i Storbritannien. Därefter sattes Aung San Suu Kyi i husarrest för andra gången mellan 2000 och 2002, och sedan för tredje gången från och med 2003 efter en kort tid i frihet.

Under alla år som frihetsberövad har hon mediterat, studerat japanska och franska och spelat piano.

Om sin far Aung San har Aung San Suu Kyi sagt att han satte landets intressen före sina egna behov. Detsamma kan sägas om henne.

Gordon Brown, Storbritanniens premiärminister, har uttryckt det så här.

"Suu Kyis mod består i hennes mod att offra sin egen lycka och ett liv i bekvämlighet så att hon, genom sin kamp, kan komma att vinna rätten för en hel nation att söka sina lycka... Det handlar om ett ovillkorligt sätt att uttrycka osjälviskhet".

• Dela med andra
  • Facebook
  • Digg
  • Stumble Upon
  • Del.icio.us
  • Pusha
• Rätta artikeln
•  Textstorlek
• Tipsa
• Skriv ut