I vår medietäta era matas vi ständigt med nya dramatiska rapporter om översvämningar, värmeböljor och orkaner. Ingen enskild händelse går att knyta till den globala uppvärmningen, det är varje klimatforskare noga med att påpeka. Det är tendensen man ska titta på. Men sådana finns.
Jordens medeltemperatur har ökat med 0,7 grader de senaste hundra åren. FN:s klimatpanel räknar med en ytterligare temperaturhöjning med mellan 1,8 och 4 grader fram till slutet av det här seklet om inga åtgärder vidtas för att hejda utsläppen av växthusgaser.
Den direkta följden, redan märkbar, är att värmeböljor blir vanligare medan köldknäppar blir sällsyntare. Fast det slår inte på samma sätt överallt. I tempererade områden som Sverige ligger tonvikten på mildare vintrar, medan subtropiska områden som Medelhavsregionen och väderaktuella södra Australien främst får hetare somrar.
- Kring 2050 kan man tänka sig att sommaren 2003 är en ganska typisk sommar i delar av Europa, säger klimatforskaren Markku Rummukainen på SMHI.
Sommaren 2003 gick inte till hävderna som någon badsommar i Sverige, men i Medelhavsregionen och Västeuropa rådde en intensiv värmebölja som krävde tusentals dödsoffer, främst äldre personer.
Temperaturökningen är större på norra halvklotet än på södra, vilket beror på att det mesta av den lättuppvärmda landmassan ligger i norr. Särskilt påtaglig är uppvärmningen i Arktis. Sommarisen i Ishavet har krympt drastiskt de senaste åren.
Fler varma dagar är en naturlig följd av höjd medeltemperatur. Hur blir det då med andra vädertyper?
Den tydligaste sidoeffekten handlar om nederbörd. Enligt klimatmodellerna kommer den orättvisa fördelningen att skärpas: de redan blöta områdena blir blötare, medan de torra områdena blir ännu torrare.
Tropikerna, exempelvis översvämningarnas norra Australien, får mer nederbörd. Samtidigt får de subtropiska områdena, som torkans Argentina, mindre.
Men även de områden som kan räkna med ett torrare klimat kommer sannolikt att få mer intensiva skurar när nederbörden väl kommer.
Mer översvämningar och mer torka, alltså. Däremot är måndagens och tisdagens stormvindar över Europa inte något bra exempel på vad vi kan vänta oss mer av.
Det finns en viss logik i att också extrema vindar skulle bli vanligare i ett varmare klimat, eftersom en varmare atmosfär är mer energirik. Men många andra faktorer spelar in. Exempelvis får många oväder sin kraft från kontrasten mellan kalla och varma lutfmassor. För tropiska cykloner har vindar på höga höjder stor betydelse.
Hittills går det inte att se någon tydlig tendens mot fler stormar. En studie som kom i fjol visade rent av att de tropiska cyklonerna över Atlanten sannolikt blir lite färre det kommande seklet.
- Möjligen blir det en intensifiering av de allra starkaste stormarna. Men det finns inga tydliga tecken på att det totala antalet stormar ökar, säger Markku Rummukainen.
På våra breddgrader kan dock en förändring bli märkbar, nämligen att frontlågtrycken från Atlanten tar en nordligare bana i takt med att polarluften trängs tillbaka.