Logga in på Dagens Nyheter

Här kan du som DN-kund logga in för obegränsad läsning av DN.se, e-DN och DN.Prio.

Med ett gratiskonto kan du följa skribenter och ämnen samt bokmärka artiklar.

Hej !
Mitt DN Ämnen jag följer Sparade artiklar Kundservice Logga ut
Världen

Ayatolla Yousef Saanei bojkottas för sin frispråkighet

”Man bojkottar mig, jag får inte förekomma i radio eller tv”, säger ayatolla Yousef Saanei som också förlorat rätten att undervisa på prästseminariet i Qom.
”Man bojkottar mig, jag får inte förekomma i radio eller tv”, säger ayatolla Yousef Saanei som också förlorat rätten att undervisa på prästseminariet i Qom. Foto: Lotta Härdelin

Det iranska prästerskapet är långt ifrån enat. Alla är inte trångsynta, Amerikahatande och kvinnofientliga mörkermän. Bakom den stränga fasaden finns det religiösa ledare som inte anser att de som styr Iran är vuxna sin uppgift. DN mötte en av de mest frispråkiga, ayatolla Yousef Saanei.

Vi befinner oss i Qom, shiamuslimernas heliga stad, som har en frommare framtoning än någon annan plats i Iran. Här skolas Irans blivande härskare, ayatollorna, hit vallfärdar miljoner pilgrimer varje år, här stöts och blöts de rätta uttolkningarna av shiitisk islam.

Ingen annanstans dominerar kvinnor med täckande svarta chador gatubilden så totalt. De tillbakaskjutna huvuddukar och generöst exponerade hårsvall som tillåts i  Teheran är otänkbara här.

Men under den strängt rättrogna ytan finns det ändå osynliga rörelser och kraftfält. En del i dem är Yousef Saanei, med titeln storayatollah, som var elev och nära förtrogen till imam Ruhollah Khomeini, den islamiska republikens grundare.

Sedan många år har han positionerat sig som en oliktänkande reformist, och det har han fått betala ett högt pris för. Han har förlorat sin titel och rätt att undervisa på prästseminariet i Qom. Så i stället tar han emot sina lärjungar och anhängare i sitt högkvarter, som ligger granne med det hus som beboddes av en annan ”dissident”, storayatollan Ali Montazeri.

Montazeri, som en gång skrev den islamiska republikens författning, var designerad att efterträda Khomeini. Men han föll i onåd, sedan han tagit avstånd från massavrättningar av politiska fångar, dödsdomen mot Salman Rushdie och andra brott mot de mänskliga rättigheterna.

Khomeini petade honom och placerade i  stället Ali Khamenei som kronprins. När Khomeini dog 1989 sattes Montazeri i husarrest i  fem år. Efter Montazeris bortgång 2009 fick Yousef Saanei axla rollen som ledande religiös oppositionsman.

Det dröjde inte länge förrän han fick känna på mullaregimens vrede; i slutet av december 2009, dagen efter Montazeris begravning, angreps Saaneis kontor av hundratals medlemmar av den regimtrogna Basiji-milisen, som misshandlade hans medarbetare och demolerade lokalerna. Förföljelserna har fortsatt; i mitten av november blev hans kontor i Isfahan utsatt för en ny attack av okända gärningsmän.

Saanei tar emot i ett litet rum, hälsar oss välkomna och slår sig ner på en stol. En tv-kamera är uppriggad och riktad mot honom. Jag frågar om det är tänkt att DN:s intervju ska bli en tv-inspelning.

– Nej, säger storayatollan och ler bakom sitt glesa skägg.

– Man bojkottar ju mig, jag får inte förekomma i radio eller tv.

Storayatollan är till åren kommen, rösten är lite raspig, men han är ännu full av kraft. Vid 78 års ålder talar han långsamt och eftertänksamt. Hans kommentar till terrordådet i Paris i höstas är potentiellt explosiva. Saanei tar indirekt avstånd från den iranska regimens stöd för Syriens diktator Bashar al-Assad. Det förklarar varför han är hatad av den konservativa prästhierarkin.

– Grundorsaken till attacken i Paris finns i Syrien och Irak. Det har gått flera år sedan konflikten i Syrien mellan al-Assad och det syriska folket inleddes. Om al-Assad hade lämnat ifrån sig makten skulle Islamiska staten aldrig ha etablerat sig och haft så stora framgångar.

Nu anser dock Saanei att det inte finns något annat val än att besegra IS, såväl ideologiskt som fysiskt.

– Tyvärr är det många inom islam som är antidemokratiska, och värst av alla är IS. Men även i Iran saknar jag den höga nivå på demokratin som ni har i Sverige. Här utsätts jag och andra som har slagits för mänskliga rättigheter, och för kvinnornas rättigheter, för förföljelse, och många är fängslade för sina aktiviteter.

Saanei anser att situationen för de mänskliga rättigheterna och demokratin trots allt är något bättre i dag än för tio år sedan. Men han understryker att det helt beror på folklig aktivitet, ”att sådana som jag har hållit ut, och inte en produkt av det politiska systemet”.

– Det är svårt för de som lever i  en demokrati att förstå vad som hänt mig, när mina lokaler i Shiraz, Mashhad och Isfahan har angripits och bränts.

– Vi har inte de fri- och rättigheter som finns i andra länder. I valen är det ett organ, Väktarrådet, som avgör vem som har rätt att kandidera i valet.

Är du för det rådande systemet med att en religiös ledare ska vara landets högsta auktoritet?

– I vår författning finns det begränsningar för de religiösa befattningshavarnas makt. Men våra val är inte demokratiska, eftersom det ändå är andra än de som till slut väljs som bestämmer.

Saanei vill att Irans relationer med andra länder ska normaliseras.

– Jag betraktar mig inte som oppositionell, men jag är inte ense med ledarna om vad som pågår. Ayatollah Mehdi Yazdi, som tidigare var chef för domstolarna, förbjöd mig att hålla klasser i prästseminarier för sex år sedan. Och så får jag inte förekomma i tv och radio.

Fram tills Hassan Rouhani tillträdde som president för drygt två år sedan var även Saaneis böcker förbjudna. Journalisterna fick inte besöka honom. Nu har det lättat något, men mediesituationen i Iran är fortsatt svår att bli klok på; man skulle kunna säga schizofren.

Det beror på att den uttrycker den interna maktkampen i statens ledning – som står mellan de hårdföra islamisterna som förespråkar mediecensur, och de mer reformvänliga. Dubbelheten syns överallt. Parabolantenner är förbjudna, men under en kort tur genom Teheran sitter satellittallrikarna fullt synliga på alla hus.

Detsamma gäller de sociala medierna. Facebook och Twitter används flitigt av såväl ayatolla Ali Khamenei som den folkvalde presidenten Rouhani.

Men undersåtarna kan inte läsa vad ledarna skriver, eftersom båda nätsajterna är blockerade för allmänheten.

Å andra sidan finns det flera enkla sätt att runda de olika spärrar och filter på internet som regimen har skapat.

– Inte ens Rouhani vågar stödja mig öppet. Jag gjorde mycket för att hjälpa honom till makten, men nu tycks han vara rädd.

Saanei säger att det finns många inom prästerskapet som är på hans sida.

– Jag känner mig inte ensam, Gud är med mig, säger Saanei.

Vad skulle Khomeini ha tyckt om det nuvarande tillståndet i Iran?

– Han skulle vara olycklig. Situationen är abnorm i Iran, och så lider vi av en dålig ekonomi. Allmänt kan man säga att det sitter okvalificerade människor i nyckelposter vid makten.

Du har varit en skarp kritiker av kvinnoförtrycket i Iran. Men det finns lagliga hinder för jämställdhet mellan kvinnor och män. Är det något du ville se ändrat?

– Jag har till exempel förordat likställdhet när det gäller straffsatser och jag fick lida mycket för det. Jag vill också att det ska råda likvärdighet när det gäller blodspengar (den kompensation som betalas till offret eller offrets släktingar i fall av mord eller kroppsskada. Enligt muslimsk sharialag ersätts kvinnliga offer i regel med hälften av vad manliga får, DN:s anm).

Annorlunda är det med arvsrätten, som stadgar att kvinnan ärver hälften av vad mannen får. Det är något som Saanei accepterar, eftersom det är i enlighet med koranen.

– Däremot är jag personligen emot de rådande restriktionerna för kvinnor att gå ut ur huset eller resa utan makens tillåtelse, medan män anses ha rätt att vara ute hela natten om de har lust. Om man ändrar det och inför en riktig och god islam, så kommer unga människor att se framtiden an mer optimistiskt.

Så här jobbar DN med kvalitetsjournalistik: uppgifter som publiceras ska vara sanna och relevanta. Rykten räcker inte. Vi strävar efter förstahandskällor och att vara på plats där det händer. Trovärdighet och opartiskhet är centrala värden för vår nyhetsjournalistik. Läs mer här.