jerusalem.
Inte förrän tidigast i nästa vecka kommer israelerna att få någon klarhet i fråga om sin kommande regering.
Både mittenpartiet Kadimas Tzipi Livni och högerpartiet Likuds Benjamin Netanyahu höll storslagna segertal under valnatten - men ingen av dem har ännu något vinnande recept på en stabil regering.
Nu ser det ut som om bägge får vänta snällt medan det tredje största partiet, ultranationalisten Avigdor Liebermans Israel Beiteinu, håller dem på halster. Lieberman meddelade på onsdagen att han skall fundera på saken till nästa vecka.
Liebermans väljare skulle säkert föredra att han gick i koalition med Netanyahu, men han själv har goda skäl att sondera möjligheterna hos Livni.
Av Liebermans viktigaste krav är två politiskt omöjliga: att erövra Gaza och kasta ut Hamas samt att avtvinga de israeliska araberna en trohetsed till den judiska staten. Men på två andra punkter kan Livni gå honom till mötes: en genomgripande reform av det omöjliga valsystemet samt rätt för ryska invandrare att gifta sig utan inblandning från de religiösa myndigheterna.
Netanyahu, som är långt mer beroende av de ultraortodoxa partierna än vad Livni är, vill inte röra vid de frågorna. Också i fråga om fredsprocessen står Lieberman närmare Kadima än han står Likud; han är liksom hon redo att avstå Västbanken till PLO, visserligen på villkor att gränsen dras om så att ett par hundra tusen bosättare stannar kvar på Västbanken och flera av Israels största arabiska samhällen hamnar i den palestinska staten.
Shulamit Aloni, grundare av fredspartiet Meretz, som rasade till 3 mandat, anser att Liebermans framgång - 15 mandat - är ett fattigdomsbevis för Israels del:
- Att beröva araberna deras medborgerliga rättigheter om de inte svär trohetsed till staten - det är just så fascistiska och kommunistiska regimer fungerade. Där var alla som inte jublade landsförrädare. Bevare oss för det!
Stöd från Lieberman är Livnis enda chans att blockera Netanyahu och få uppdraget som regeringsbildare. Men även om hon lyckas måste hon ha Likud med sig eftersom det försvagade arbetarpartiet ser ut att vilja gå i opposition.
Lyckas Netanyahu locka med sig Lieberman kan han bilda en smal nationalistregering. En sådan vill han dock själv inte veta av eftersom den skulle paralysera honom och utsätta Israel för press utifrån. Därför går hans plan ut på att först sy ihop en nationalistregering och sedan söka fresta Livni att ansluta sig.
Likud och Netanyahu har fortfarande gott hopp om att poströsterna - fängelsekunder, soldater, sjömän och diplomater - skall utjämna Kadimas parlamentariska överläge - 28 mandat mot 27.
För ett par månader sedan pekade prognoserna på en jordskredsseger för Netanyahu och ett fiasko för Livni. Fast Likud mer än fördubblade sin representation i knesset och fast Kadima tappade ett mandat, kvarstår det allmänna intrycket att Likud misslyckats och Kadima lyckats.
Livni plockade de sista veckorna ett tiotal mandat från fredspartiet Meretz och från Arbetarpartiet, vars väljare övergav dem i avsikt att stoppa Netanyahu till varje pris. För att slå vakt om dessa väljare gör hon nog klokast i att som oppositionsledare bekämpa en eventuell nationalistregering.