Swiftavtalet handlar om hur USA ska få tillgång till uppgifter om transaktioner till och från banker inom EU. Syftet är att öka möjligheterna att spåra, stoppa och beivra terroristbrott.

Swift är ett medlemsägt företag som sköter tekniken bakom internationella transaktioner åt tusentals banker. Företaget har sitt säte i Belgien och en filial i USA. Namnet står för Society for Worldwide Interbank Financial Telecommunication. Det är ur Swifts databas som uppgifterna hämtas – därav avtalets namn.

Efter 11 september-attacken 2001 tvingade den amerikanska regeringen genom lagstiftning Swift i USA att lämna ut uppgifter som ansågs användbara i jakten på terrorister. Det berörde även europeiska bankkunder. Kartläggningen skedde inledningsvis i hemlighet.

Sedermera ändrade Swift sitt datasystem så att uppgifter om europeiska transaktioner inte längre fanns tillgängliga på bolagets servrar i USA. Amerikanerna blev då tvungna att vända sig till Europa för att få samma tillgång till data.

Uppgifterna från Swift används inom ett amerikanskt system kallat TFTP (Terrorist financing tracking programme). Enligt EU-kommissionen har det bidragit till framgångsrika insatser mot terrorister både i Bombay 2008 och på Heathrowflygplatsen 2006.

EU:s ministerråd godkände i höstas ett tillfälligt avtal med USA, med sikte på att ett långsiktigt avtal skulle förhandlas fram tillsammans parlamentet hösten 2010. Det tillfälliga avtalet stoppades dock av EU-parlamentet.

Ett av de kontroversiella inslagen i Swiftavtalet är att data överförs i bulk till USA, det vill säga utan att amerikanerna behöver presentera konkreta brottsmisstankar mot utpekade personer.

Det betyder inte att alla bankuppgifter om alla européer hamnar hos amerikanska myndigheter. För det första gäller det bara transaktioner mellan olika bankföretag. För det andra begränsas överföringarna till vissa typer av transaktioner samt till eller från vissa länder. Urvalet görs utifrån den hotbild amerikanerna ser för tillfället.

Däremot är inte uppgifterna anonyma när de överförs till USA, vilket har hävdats. Personuppgifter följer med. Dock måste polisiära myndigheter, exempelvis FBI, specificera sina misstankar innan man gör sökningar i databasen.