Bomben mot Pam Am:s jumbojet den 21 december 1988 krävde 270 personers liv, bland annat den svenske FN-diplomaten Bernt Carlsson. 259 personer fanns ombord på planet och elva omkom i den skotska staden Lockerbie när delar från planet ramlade ner. Nospartiet och kabinen föll ner flera mil ifrån varandra.

Planet startade sin rutt i Frankfurt och var efter en mellanlandning i Heathrow på väg till New York. De flesta av passagerarna var amerikanare.

En vecka senare uppgav brittiska myndigheter att planet hade sprängts av en bomb, men misstankar om ett sprängattentat florerade redan samma dag som olyckan skedde.

Lockerbieaffären kallas den rättsliga och politiska process som tog vid efter flygolyckan. En multinationell polisundersökning som involverade FBI, CIA, Scotland Yard och skotska polisen startade.

Spåren ledde till en början brittiska och amerikanska utredare till en palestinsk grupp, PFLP-GC, och dess ledare Ahmed Jibril. Gruppen var finansierad av Iran och Teherans agerande skulle enligt dessa teorier vara en vedergällning för den amerikanska nedskjutningen av en civil iransk Airbus över Persiska viken sommaren 1988.

Amerikanska politiska påtryckningar gjorde dock att utredningen istället koncentrerades mot Libyen. Ett av skälen skulle vara att Washington efter Saddam Husseins ockupation av Kuwait behövde Irans stöd för sin politik mot Irak.

Den 14 november 1991 åtalades två libyska medborgare, Abd al-Basit al-Megrahi och Lamin Khalifah Fhimah, av Skottlands och USA:s riksåklagare. Året efter inför FN sanktioner mot Libyen för att få männen utlämnade.

1992 antar säkerhetsrådet resolution 748 som beslutar om ekonomiska sanktioner mot Libyen eftersom dess regering underlåtit att "genom konkreta handlingar visa sitt avståndstagande från terrorism". USA och Storbritannien kräver att de två libyerna ska utlämnas för att kunna ställas inför rätta. Libyen vänder sig då mot Internationella Domstolen i Haag för att denna skulle utfärda förbud för USA och Storbritannien att med hot om våld framtvinga utlämning.

I april 1999 utlämnades de två misstänkta gärningsmannen till Nederländerna och skotska myndigheter. En del av FN-embargona hävs. En skotsk domstol, som höll förhandling på en nederländsk militärbas, dömde al-Megrahi den 31 januari 2001 till livstids fängelse för sprängningen. Den medåtalade, Khalifa Fhimah, frikändes. al-Miqrahi överklagade beslutet, men hans begäran avslås av en skots domstol.

Den 12 september 2003 upphäver FN alla sanktioner mot Libyen sedan landet gått med på att betala skadestånd till offrens familjer. Samma år får al-Miqrahi besked om att han måste avtjäna minst 27 år i fängelse. Fyra år senare beviljas han en ny rättegång.

Och 2009 friges han av skotske justitieminister Kenny MacAskill på grund av humanitära skäl. al-Megrahi lider av långt framåtskriden prostatacancer. USA:s utrikesminister Hillary Clinton har kraftigt opponerat sig mot frigivningen.