Den geografiska placeringen mellan USA och drogproducerande länder i Sydamerika har gjort droghandeln till en lukrativ verksamhet i Mexiko. Idag pågår ett narkotikakrig mellan rivaliserande karteller. Drogrelaterat våld och kidnappningar har blivit en del av den mexikanska vardagen.
På 1960-talet ökade efterfrågan på marijuana i USA och på 1980-talet fick även kokain ett stort genomslag. Fram till mitten av 1990-talet var de stora kartellerna i Colombia de största producenterna av kokain med den colombianske knarkkungen Pablo Escobar som främste exportör.
Efter en framgångsrik kamp mot kartellerna i Colombia kunde mexikanska karteller på slutet av 1990-talet ta kontroll över kokainvägarna in i USA. Upp till 90 procent av all kokain som konsumeras i USA kommer in i landet via Mexiko. Eftersom värdet på kokain stiger flerfaldigt i varje produktionsled har de mexikanska kartellerna kommit att bli de mäktigaste på kontinenten.
Som ett komplement till droghandeln använder sig de kriminella ligorna i Mexiko av kidnappningar. De senaste åren har kidnappningarna tilltagit och Mexiko ligger nu i nivå med andra svårt kidnappningshärjade länder som Colombia.
Det drogrelaterade våldet har ökat kraftigt de senaste åren. Värst drabbat är städerna vid gränsen till USA, där Ciudad Juarez toppar ligan. Det enorma genomflödet av illegala droger gör staden ovärderlig för de mexikanska kartellerna.
Våldet är emellertid spritt i hela landet, liksom de stora drogkartellerna. De största kartellerna är:
Sinaloakartellen. Var den dominerande drogkartellen i Mexico under 1980-talet.
Beltran Leyvakartellen, tidigare en del av Sinaloakartellen.
Golfkartellen
Los Zetas, tidigare Golfkartellens paramilitära styrka. De två kartellerna är nu i krig mot varandra.
Tijuanakartellen. Har splittrats, och ledaren, Teodoro Garcia Simental, har enligt uppgifter gått över till Sinaloakartellen.
Juarezkartellen/Carillo Fuenteskartellen, baserad i Ciudad Juarez.
La Familia, baserad i Michoacan.
När president Felipe Calderón kom till makten 2006 utlovade han krafttag mot drogkartellerna, den organiserade brottsligheten och den svåra korruptionen inom polis- och rättsväsendet. 40.000 soldater utkommenderades i landet och militären tog kontroll över områden som maffian tidigare dominerat.
Men det var inte så enkelt som Calderón hade hoppats på. När en kartell blev utslagen fanns där en annan som kunde ta över. Den enorma summa pengar på spel i drogindustrin gav upphov till ett krig mellan de två största allianserna av drogkarteller. I spetsen för den ena stod Sinaloakartellen medan den andra alliansen leddes av Golfkartellen och Juarezkartellen.
En anledning till att knarkligorna lyckas fortsätta växa är de sociala förhållandena i landet. Fattigdomen är fortfarande utbredd, arbetslösheten är hög och många tjänar inte tillräckligt för att kunna försörja sig och sin familj. Att jobba för kriminella kartellerna kan därför bli en väg ut ur fattigdomen. För många bönder är knarkplantor det mest lönsamma att odla.
Ett särskilt stort hinder mot bekämpningen av knarkligorna och det drogrelaterade våldet är den utbredda korruptionen inom polisväsendet. Mexikanska poliser får dåliga löner. Att skaffa en extrainkomst vid sidan om är något många poliser tar till för att få pengarna att räcka. Många poliser är dessutom drogberoende. Det finns planer på att reformera hela polisväsendet och Calderón har erkänt vikten av att höja statusen på polisyrket. Dock är omstruktureringen en svår och långsam process.
Under tiden fortsätter kriget och våldet som sedan 2006 skördat över 28.000 dödsoffer.
Källor: DN, Fokus, BBC