1953: Det koreanska kriget mellan det sedan andra världskriget sovjetstödda kommunistiska Nordkorea och det USA-stödda Sydkorea avslutas med en vapenvila. Tekniskt sett är de två sidorna fortfarande i krig.
Sedan brytningen har Sydkorea utvecklats till ett ekonomiskt framgångsrikt industriland. Det fattiga Nordkorea har istället isolerat sig från omvärlden, först under ledningen av diktatorn Kim Il-Sung och efter hans död 1994 av hans son Kim Jong-Il. Kim Il-Sung behåller efter sin död titeln ”evig president”.
1996: Nordkorea bryter vapenvilan och skickar in trupper i den demilitariserade zonen.
Under 90-talet stärks spänningarna mellan de två sidorna, och Nordkorea skickar både missiler, avfärdade av de själva som satelliter, och hemliga ubåtar till området omkring Japan och Sydkorea.
2000: Kommunikationen mellan Nord och Syd återupptas.
2001: En EU-delegation, under ledning av Göran Persson, besöker Nordkorea för att hjälpa till med återföreningssamtalen mellan Nord och Syd.
2002: USA:s president George W. Bush tillkännager Nordkorea som en av ”ondskans axelmakter”. Pyongyang ser detta som ett steg ifrån en ren krigsförklaring från USA:s sida och spänningarna mellan de olika sidorna höjs återigen. I oktober samma år hävdar USA att Nordkorea erkänt innehav av kärnvapen, och stoppar alla oljeleveranser till Pyongyang. I december återaktiverar Nordkorea sin kärnreaktor i Yongbyon och alla inspektörer från FN:s Internationella atomenergiorgan slängs ut ur landet.
2003: Nordkorea drar sig ur icke-spridningsavtalet som har för syfte att förhindra spridningen av kärnvapen. Senare samma år påbörjas sexpartssamtal i Peking om Nordkoreas kärnvapenprogram, men lyckas inte frambringa någon betydande lösning.
2006: Nordkorea testskjuter en långdistansrobot, som dock kraschar strax efter start. Pyongyang hävdar även att man för första gången genomfört ett kärnvapentest.
2007: Nordkorea går med på att avveckla tre kärnreaktorer och avsluta sitt kärnvapenprogram, i utbyte mot bränslebistånd. Nord- och Sydkoreas ledare förbinder sig även till samtal för att få till stånd ett formellt slut på det koreanska kriget.
2008: Spänningarna ökar återigen. Regimen i Pyongyang uppger att man kommer sakta ner avvecklingen av kärnvapenprogrammet, som svar på USA:s beslut, efter ett sammanbrott av de internationella samtalen.
2009: Nordkorea uppger att de skrotar alla militära och politiska överenskommelse med Sydkorea samt drar sig ur sexpartssamtalen. Nordkorea förklarar även att de inte längre anser sig bundna av villkoren från vapenvilan 1953. FN:s säkerhetsråd fattar ett enhälligt beslut att införa hårdare sanktioner mot Nordkorea. Pyongyang kungör att varje USA-ledd blockad kommer att ses som en krigshandling.
2010: I mars sänks Sydkoreanska krigsfartyget Cheonan. En internationell utredning ger Nordkorea skulden, men Nordkorea avfärdar påståendet att landet stod bakom händelsen.
Alla förbindelser mellan Nord- och Sydkorea bryts, och Sydkorea manar till större agerande mot Nordkorea från FN. Trycket ökar på Kina att straffa dess allierade Nordkorea, speciellt då Kinas vetorätt i FN:s säkerhetsråd förhindrar genomdrivandet av nya sanktioner. Pyongyang hotar FN med krig om landet straffas av omvärlden med sanktioner.
I juli annonserar USA att man tänker införa nya sanktioner mot Nordkorea, och EU följer snart efter. Sydkorea och USA inleder en gemensam örlogsövning i Japanska havet, som en styrkedemonstration till svar på sänkandet av Cheonan. Nordkorea hotar med upptrappning i konflikten, och antyder att man är beredd att ta till kärnvapen om så krävs.'
Den 29 oktober utbryter eldväxling mellan länderna. Två kulor avlossas från den Nordkoreanska sidan och eldgivningen besvaras. Den 12 november blir en amerikansk vetenskapsman visad en ny fabrik för urananrikning, vilket teoretiskt sett skulle kunna användas för att tillverka kärnvapen.