Så här ser förutsättningarna ut i sju arabländer sedan revolter skakat Tunisien och Egypten. Två faktorer som anses betydelsefulla för folkliga protester är andelen unga och andelen fattiga.
ALGERIET
Medianålder: 27 år
Andel fattiga: 23 procent
President Abdelaziz Bouteflika valdes 1999 och på nytt 2004. Många unga har demonstrerat mot regimen, men protesterna har inte nått samma styrka som i Tunisien och Egypten. Vid en demonstration i lördags greps hundratals deltagare.
TUNISIEN
Medianålder: 30 år
Andel fattiga: 4 procent
Förre presidenten Ben Ali satt vid makten i 23 år innan han efter folkliga demonstrationer störtades och flydde landet för en månad sedan. Landet styrs av en interimspresident och fria val har utlovats.
LIBYEN
Medianålder: 24 år
Andel fattiga: 33 procent
Muammar Khaddafi har suttit vid makten sedan 1969, längre än någon annan ledare i regionen. Alla protester mot regimen är förbjudna, men demonstrationer har ändå förekommit.
EGYPTEN
Medianålder: 24 år
Andel fattiga: 20 procent
President Hosni Mubarak styrde landet med järnhand sedan 1981. Han tvingades avgå i fredags efter nästan tre veckors demonstrationer. Det är i dag oklart var Mubarak befinner sig.
SYRIEN
Medianålder: 21 år
Andel fattiga: 12 procent
President Bashar Assad tog år 2000 över efter fadern, Hafiz Assad. Familjen har styrt landet med hård hand sedan slutet av 1960-talet. Aktivister har manat till revolt, men hittills har det varit få öppna protester.
JORDANIEN
Medianålder: 22 år
Andel fattiga: 14 procent
Kung Abdullah II är son till den legendariske kung Hussein, som gick bort 1999. Efter häftiga demonstrationer beslöt kungen för några dagar sedan att avsätta premiärministern och ombilda regeringen.
JEMEN
Medianålder: 18 år
Andel fattiga: 45 procent
President Ali Abdullah Saleh har styrt Jemen sedan återföreningen 1990 – dessförinnan var han president i Nordjemen från 1978. Protesterna har växt efter revolten i Tunisien, och Saleh har lovat att inte söka omval.