Silvio Berlusconi föddes 1936 i Milano, Italien. I samma stad tog han år 1961 sin universitetsexamen i juridik.

Karriären påbörjades på 1960-talet inom byggnadssektorn. Med pengar lånade från banken där hans far jobbade startade han byggföretaget Edilnord och genomförde byggnadsprojektet Milano 2. Projektet var ett bostadsområde i utkanten av Milano utformad efter engelska så kallade ”New Towns” med cirka 4.000 lägenheter belägna omkring stora grönområden och promenadvägar.

Tio år senare startade Berlusconi den lokala kabel-TV-stationen Telemilano vilket blev startskottet för hans karriär som mediamogul. Tillsammans med det egenstartade förvaltningsföretaget Fininvest köpte Berlusconi en rad TV-stationer. Snart kontrollerade han Italiens tre största kommersiella TV-nät. Utöver fastigheter och TV har Fininvest under åren tagit över uppemot 150 företag inom områden alltifrån förlagsverksamhet till banker och försäkringsbolag. Även fotbollslaget AC Milan är en del av Berlusconis imperium.

1994 startade Berlusconi sitt eget politiska parti, Forza Italia (”Heja Italien”). Partiet växte snabbt i popularitet och redan samma år blev Berlusconi regeringschef för en koalition med högerpartierna Nationella Alliansen och Lega Nord. Koalitionen bröt dock samman efter sju månader på grund av inre stridigheter.

Berlusconis politiska karriär fortsatte framgångsrikt. I parlamentsvalet 1996 blev Forza Italia det största oppositionspartiet. Och i valet 2001 ledde Berlusconi högeralliansen Casa delle Libertà, där Forza Italia är det största partiet, till seger. 2006 förlorade Berlusconis allians. Istället tog en center-vänsterallian över, ledd av Romano Prodi. Men en förtroendeomröstning år 2008 resulterade i att Berlusconi efter nyval kunde återta rollen som Italiens regeringschef.

Berlusconis karriär har fyllts av kontroverser och hans trovärdighet som politisk makthavare har många gånger ifrågasatts. Berlusconis stora företagsägande och kontroll över en väsentlig del av italienska medier anses skapa en odemokratisk maktbalans i landet då Berlusconi på detta vis kan påverka hur han framställs i media och pressa fram politiskt stöd.

Berlusconi har ställts inför rätta vid minst sex tillfällen för korruption men har efter förnekande friats från samtliga anklagelser. Han har även anklagats för skattefusk, förskingring och falsk bokföring. Både 2004 och 2009 försökte Berlusconis regering införa en lag som skulle ge honom och offentliga personer med höga poster immunitet mot åtal under mandatperiod. Båda gångerna har dock författningsdomstolen förkastat lagförslagen.

Nyligen avslöjades ett nätverk av mäktiga personer som aktivt jobbat med att kontrollera landets domstolsväsende till Berlusconis fördel. I de många telefonavlyssningarna som gjorts nämns inte Berlusconis namn. Hans koppling till nätverket betraktas ändå uppenbar, då namnet Cesare, ”Kejsaren”, inte anses kunna syfta till någon annan än Berlusconi.

Den senaste skandalen är bara en i mängden för den ständigt omsusade ledaren och förtroendet för honom hade i juli sjunkit till rekordlåga 39 procent. Enligt Berlusconi själv tänker han inte lämna politiken innan 2013 då hans mandat går ut.