ANALYS.
På den snåriga vägen mot klimatkonferensen i Köpenhamn i december blev Pittsburgh ännu ett hinder. Inga resultat nåddes vid G20-mötet vilket fördystrar utsikterna än mer.
Trots att det inte blev några genombrott vid FN:s klimatmöte i New York tidigare i veckan fanns förhoppningar om framsteg i Pittsburgh. Men som EU-ordförande misslyckades statsminister Fredrik Reinfeldt att vid G20-mötet driva EU:s ambitiösa mål för finansieringsstöd till utvecklingsländernas klimatinvesteringar.
Frågan föll bort. Det olösta problemet stärker pessimismen inför Köpenhamn. Utan besked om finansiering blir utvecklingsländerna mindre benägna att gå med på bindande utsläppsbegränsningar.
Reinfeldt gläds istället åt att G20-mötet gick mer på EU:s linje om samordnade åtgärder för mer balanserad tillväxt i världsekonomin, nya regleringar av finansmarknaderna och bonustak. De kompromisser som nåtts utgör tveklöst steg framåt. Men skeptiker, märkta av tidigare erfarenheter, kan konstatera att tjusiga visioner inte nödvändigtvis blir så mycket mer när det saknas mekanismer att verkställa givna rekommendationer. Opinionskänsliga nationella regeringar kan också känna mindre tryck att agera när världsekonomin stabiliseras.
Ett av de mer konkreta besluten i Pittsburgh var att G20 institutionaliseras som toppmötesforum i globala ekonomiska frågor. G8, rikemansklubben bland nationer, tappar mark. Det är en bekräftelse på en pågående maktförskjutning där alltmer inflytelserika G20-länder som Kina, Brasilien och Indien får en röst i sammanhang som dominerats av USA och EU. G20-fans kan redan börja planera. Toppmöten är inbokade i Kanada nästa sommar, i Sydkorea i november 2010 och i Frankrike sommaren 2011.
Men även om ekonomiska frågor står på agendan har det visat sig att säkerhetspolitiken lätt tar över när världsledare träffas på stats- och regeringschefsnivå. Så var det även i Pittsburgh när utspelet från USA, Frankrike och Storbritannien mot Irans påstådda kärnvapenprogram tog över strålkastarljuset.